Tag Archives | USA

Nu ska det bli åka av!

Äntligen har jag skrivit och klarat körskoleprovet! Det var på tiden, kan man tycka. Puffen var att jag flyttat till USA och här i North Carolina är man verkligen helt strandsatt utan bil (på tre månader i somras såg jag kanske två lokalbussar i Greensboro, och har ingen aning var det finns en busshållsplats). Tyvärr får jag väl ta om kortet när jag kommer hem men den dagen den sorgen.

Fredagens planerade bilköp skar sig så här är föremålet för kvällens övningskörning, perfekt!

20150125_155748

Man känner sig onekligen lite dum i USA utan körkort. Alla förutsätter att man har det, jag fick förklara tre gånger för körskolan att jag behöver ta det från början:

– Ma’am, you can drive for three months on your license
– No, the thing is I don’t have a driving license from home, I need to take it here!
– You need to renew your license?
– No, I need to take it, I don’t have one at home. I need to take classes.
– You don’t have a driving license at home ma’am?
– No, that is correct.
– You don’t drive a car at home?
– No, I don’t.
– How old are you??
– 35! Personen i andra änden blir tyst. Varpå jag känner mig tvungen att förklara att jag är ganska normal ändå, ”eh.. you see, its like this, in Stockholm we have very good local transportation, with buses and trains, and actually I walk everywhere since I live in the city… its a bit like New York in a way, but smaller, so I have never really needed a driving license. It is rather common there you see, not to have it, actually..”
– Welcome to USA maám!

Learning Permit 

Att få Learning permit, som krävs för att få övningsköra, var supersmidigt. Vi åkte bara till DMV-kontoret, jag legitimerade mig och fick göra testerna på en gång. Som tur är behöver jag inte vänta på mitt social security nummer, som dragit ut lite på tiden (men behöver det nog för att få ut körkortet).

För att få learning permit krävs bevis på bostadsadress i North Carolina (ett myndighetsdokument eller dyl), personbevis (pass) och ett I94/visum. Man får inte ta körkort på turistvisum.

Jag läste igenom boken, eller häftet, två gånger och kikade igenom en lista med vanliga frågor. Testet är uppdelat i två delar. Ett för vägmärken, som görs tillsammans med ett syntest i ett slags tittskåp. Jag satte alla, eller så många jag hann innan jag blev avbruten och administratören ville gå vidare till nästa test. På teoridelen görs svaren på en dator, med totalt 25 frågor varav man behöver 20 rätt. När du svarat rätt på 20 så får du inga fler frågor. Mitt mål var 20. Jag fick 20/21, svarade fel på hastighetsgränsen på motorväg, får hoppas att jag inte gör samma på uppkörningen sedan.

Nu ska jag ut och köra, tut tut!
Comments { 0 }

Harley Davidson road trip i USA. Highlights från 10 dagars MC-semester med Highway 1, Yosemite & Death Valley

I juli körde vi en 10 dagars road trip med motorcykel genom Kalifornien och Nevada. Här är några highlights och intryck längs vägen. 

IMG-20140731-WA0051Jag är verkligen nöjd med beslutet att hyra motorcykel istället för bil eftersom åkturen blev en upplevelse i sig, med bättre möjlighet att njuta av utsikten och naturen.

Vi flög till Las Vegas där innan vi hämtade ut MC:n som vi hyrt på Enterprise. Första utmaningen – att packa för 10 dagar på ytan av en fryspåse(!)

Här nedan är vår rutt, 2632 km (1635 miles) på 10 dagar. Vi åkte sträckan Las Vegas – Death Valley – Yosemite – Napa Valley – San Francisco – Highway 1 – Los Angelses – Las Vegas.

Vi hade bokat boende för de första två nätterna sedan bokade vi resten allteftersom.

Vår Harley Davidson roadtrip rutt och övernattningar.

När vi lämnade parkeringen körde en inbiten MC-snubbe förbi på en Harley med handtag upp till månen. Han såg ut som ett riktigt råskinn och äter säkert PR-konsulter till frukost. Han hälsar! Intressant! Arbetsskadad satt jag följande 45 minuter och funderade på innebörden av communities och tillhörighet, gemenskap med eller emot sin vilja, medan utkanterna av Las Vegas swichade förbi och stadslandskapet övergick till öken. Sedan avbröts tanken av att baken började göra ont. Och jag är hungrig. Det blåser på solglasögonen och de klämmer på näsan. Bara 49 timmar kvar på MC:n nu. Sedan öppnar sig Death Walley framför oss.

Dag 1: Las Vegas – Death Valley, Olancha

”Man kan inte åka igenom Death Valley i juli..” sa alla, så det gjorde vi. Och tur var det, helheten av Death Valley var en av mina topp tre upplevelser under resan, med starten på resan, frihetskänslan på vägarna, den vackra naturen och värmen.

Satan vad varmt, över 40 grader i ”skuggan” (116F) Luften är snustorr och fukten dunstar omedelbart från huden. Vi såg inte en enda motorcykel på hela vägen, och inte mycket bilar heller.

20140719_174756

20140719_1744042

Ett hett tips i Death Valley förutom bensin och vatten är solcreme! Vi klämde ur en hel tub faktor 70, som vi hittade i en turistbutik (för övrigt den enda butiken vi såg). Vid det laget var våra ansikten torra som fnöske. Med en liten avstickare från färdplanen, i uppförsbacke och motvind, så lyckades vi nästintill få slut på bensin i skymningen, inte ett av våra mest brillianta drag, rullade skamsna in på macken med några droppar kvar i tanken.

Röda i ansiktet och jag med håret i spaghettistripor piskandes mot kinderna (hårborsten fick inte plats i fryspåsen) rullade vi in i Olancha i bäckmörker. Belöningen med pizza och öl på gårdsplanen, svagt upplyst och med utsikt över bergen, på The Ranch Motel, var ljuvlig och vi slocknade som stenar.

20140719_16075120140719_16053220140719_13002720140719_16065620140719_16045620140720_082826 20140720_075127

Dag 2: Yosemite, Mariposa

”Torka bort pizzan från kinderna så vi kan åka!” säger Björn efter vår frukost av pizzarester. Jag tackar kaffeguden för att hen påminnt mig om att ta med kaffepulver, på hostalet serveras varmt vatten men det finns inget kaffe (vilket kommenteras av uppretade gäster på Tripadvisor. Hade det inte funnits varmt vatten så hade de inte saknat kaffet… här springer den stackars farbrorn fram och tillbaka och fyller på varmt vatten för att göra gäster glada, så skapar han bara missnöje. Expectation fail.) Fortfarande utan hårborste petar jag in spaghettistråna i hjälmen, som efter duschen börjat kännas som tuggummi, och vi åker vidare. Mot Yosemite!

MC-semester USA Yosemite20140720_144343

Lanskapet i Yosemite är vackert och lite kargt till en början, med några väldigt fina utsiktsplater som inte gör sig lika bra på våra bilder. Sedan följer en lång sträcka genom barrskog. Barr, barr, barr. I kontrast från ökenhettan i Death Valley skakar jag nu nästan av köld eftersom solen inte når ner. På med innerjacka, långärmat och hoodie.

Under barrsträckan var det rätt trist att sitta bakpå men desto roligare att köra, tydligen, med välskötta slingrande MC-vägar. Så roligt att chauffören glömde stanna vid utsiktsstoppen (!).

Kring Yosemite Valley var det mer lummig vegetation. Vi insåg att vi inte zoomat tillräckligt på kartan och att två av de planerade utkiksplaterna (bla Half Dome) var utom räckhåll, med för lite av både tid och bensin, vilket gav upphov till en stunds tjurande (med mer tid hade vi kört en hike från Valley till Half Dome). En finkaffe gjorde susen och vi åkte vidare.

IMG-20140731-WA0041

Kompensationen lät inte vänta på sig, vägen från Yosemite till Mariposa var den bästa, roligaste, MC-åkningen på hela resan! Fantastiskt utsikt, ljumma vindar, snirklande vägar och vacker natur.

Efter att ha köpt en gubbkam och slitit av mig halva håret – som nu förvandlats till svinto, hittade vi en mysig restaurang i Mariposa och kunde glädjas över ett överraskande fint rum på 5:th street in. Continue Reading →

Comments { 0 }