Tag Archives | sswc

Kan företag bygga nätverk? (SSWC 2011)

Här är en sammanfattning samt video från den session min kollega @ddesk (Kristofer Björkman) modererade på sswc 2011. Vi ville veta mer om hur de övriga deltagarna ser på huruvida företag kan och bör bygga nätverk.

Med bakgrund av hur den sociala webben och nya tjänster har förändrat möjligheterna för personligt nätverkande och gemenskap, tycks inte företagen ha hängt med i samma utsträckning i kontakter med sin omvärld. Därför frågar vi oss:

1. Kan företag vara sociala?
Kan företag skapa relationer och bygga nätverk? Har företag en social graf? Vilka sociala objekt bygger den sociala grafen i så fall på, är det företagsnamn, produkt eller ämnesområden?

2. Är det människorna inom ramen för företaget som utgör företagets nätverk?
Är det de personliga kontakterna som utgör företagets nätverk Är det då dessa individers sakkunnighet och ämnesområden som är företagets sociala objekt?

Det var stora frågor på 40 minuter, lite för stora visade det sig, speciellt eftersom det önskades både idémässig lösning och tekniska system för att ta hand om kontakterna.

Lite olika diskussioner tar form. Annika Lidne (@annika) tycker att vi behöver dela upp relationen i två nivåer. Där du kan ha en funktionell relation med varumärket, tex där personen vill ha ett enkelt svar på en fråga, medan den faktiska relationen sker mellan människor.

Sedan hamnar vi ganska snabbt i en diskussion om “ägandeskapet” av varumärket och relationerna. Bland andra, får vi höra värdefulla tankar från @annika (Annika Lidne) @fritjof (Fritjof Andersson)  (@bjornalberts) Björn Alberts och @Carnebro (Anna-Carin Carnebro) @tesas (Therese Göterheim) och @mikaelgreen (Mikael Green). Det pratas om risk och möjligheter som kommer med att individer tar på sig varumärkeshatten.

Alla har inte fallenhet för att skriva och prata för företaget. Det finns en anledning till att vi har kommunikationsutbildningar, som också de flesta i rummet har gått (det susar ett mmm) Kommunikationsutbildningar är bra, bekräftar vi. Men också att de ofta handlar om hur vi pratar innefrån och ut, medan tex präster och psykologer ofta faktiskt är bättre på att bygga relationer och hantera människor i oförutsedda situationer (Annika igen). Men när de avdankade prästerna som söker ny karriär som säljare har sinat så bör vi utbilda internt, och ge personer mandat för större frihet att kommunicera i sociala medier och uppmuntra delaktighet.

Kristofer kommer fram till  att vår gemensamma slutledning (jag tror att alla närvarande höll med) är att företagens nätverk, och sociala graf, kan sägas bestå av medarbetarnas sammantagna nätverk. Sedan vill han ha svar på tjänster och tillvägagångssätt för hur företagen kan nyttja dessa nätverk. Hur tar man hand om de här kontakterna som medarbetarna har? Hur vårdar man relationer som initieras i sociala medier?

Ja, det senare får vi inte riktigt något svar på. Hoppas att fortsättning följer…

Läs Kristofers egen uppföljning.
Fortsatt diskussion om om det personliga resp företagets varumärke.
Därför återvänder jag till SSWC och lärdomar av mina #fail som sponsor 2010.


Comments { 3 }

Vad händer med varumärket när personalen blir mer spännande än företaget?

Ett tema som jag upplevde som ständigt återkommande på årets SSWC, Sweden Social Web Camp, var det personligt varumärket och individens engagemang i sociala medier i relation till företaget.

Det verkar finnas en tydlig oro för och upplevd risk i att “hänga upp varumärket på en person”, alltså att en person får för stor vikt i att föra varumärkets talan i sociala medier. Främst pga chansen att personen slutar, och då tar med sig det varumärkesbyggande som han eller hon arbetat upp, eller gör något som företaget inte kan stå för. Samtidigt som andra tycker att vi istället för att se det som en risk att varumärkesbyggaren försvinner, bör vända på det och se det som att företaget fått en skjuts av individens starka varumärke.

Vad gör man om personer som jobbar på företaget blir mer spännande än själva företaget?

En grupp ansåg att ett sätt att minska risken är att företag bör skapa snarare än anställa starka personliga varumärken som blir varumärkets talesmän. Vi fick höra ett skräckexempel där talesmannen som skulle missionera för ett projekt inte kunde kliva ut ur sin egen personliga identitet, och in i kontexten som projektet krävde, och i slutändan kostade företaget mer än han smakade.

Jag tror att det finns tre olika lager, eller faktorer som man behöver klargöra för att veta vad diskussionen egentligen handlar om, så att man inte pratar om olika saker. Där logotypen talar, där medarbetare talar och där kända profiler talar för varumärket.

1. Logotyper som talar.

Med sociala medier har logon fått ett ansikte, eller en avatar. I en värld där presskontakten medietränats och putsats och noga valts ut till talesman för väl valda tillfällen, ska den här avataren plötsligt föra hela företagets talan och bygga nätverk, dagligen, med konversationer som hela företaget ska stå bakom.

Jag själv följer ett antal företagslogos på Twitter – antingen för att jag vill kunna ställa frågor om deras tjänster och för att få tips och idéer kopplat till deras bransch. Jag tycker det är ett bra sätt att få svar på enklare frågor och skapa mig en någorlunda bild av dessa företag. Eller för att jag vet vem som pratar på andra sidan och gillar den personen. Oavsett så uppskattar jag när man lyckas sätta lite personlig prägel på avataren med val av tonalitet och innehåll.

Tydlig identitet och tonalitet: Oavsett om man har en eller flera personer som sköter företagets konto på tex Twitter eller Facebook så tror jag att det är viktigt att man definierar företagets identitet och att de som driver företagets konton håller sig inom den ramen när man för diskussioner på webben. Med en tydlig beskrivning av tonalitet och ståndpunkter tror jag inte att man behöver oroa sig för att personen bakom avataren tar över eller underbygger varumärket.

Tydlig avsändare: Det är också viktigt att man är tydlig med vem som svarar bakom avataren, som person eller avdelning, och vad ändamålet är “Här möter du vår kundservice” eller “Anna Nilsson på Skadeanmälan”.

Rätt personer: Utifrån målet med närvaron och de ämnen som diskuteras, se till att relevanta personer sitter bakom ratten – tex kundservice, säljare, VD, marknadsavdelning eller en kombination. Förmodligen inte din PR-byrå, om du ser engagemanget som något långsiktigt. Ibland är det bättre att ha olika konton för olika syften, som drivs av olika avdelningar.

2. Medarbetare i sociala medier.

För djupare diskussoner föredrar jag att följa medarbetare framför varumärken. Jag följer helst personer som jag tror att jag kan lära mig av eller som jag finner intressanta av andra anledningar, där det är deras personliga åsikter och reflektioner som kommer fram.

Pratar medarbetare illa om sin arbetsplats så är det inte kommunikationsverktyget som är problemet, utan snarare den verklighet medarbetarna lever i. Jag tycker att man kan tänka på sociala medier ungefär som på fysiska events och möten. Sociala medier skapar inte åsikter och rykten, de innebär bara nya sätt och platser att mötas. Du vet lika lite om vem som sitter bakom dig på bussen som vem som läser dina tweets. Och medarbetare pratar om sitt arbete med andra oavsett om de får använda sociala nätverkstjänster i arbetet eller ej.

Värdegrund och kultur framför direktiv. Uppmuntra dina medarbetare till att underhålla sina kontaktnät och låt dem engagera sig i sociala nätverk. Att anställa människor med sunt förnuft räcker långt men en stark värdegrund i företaget räcker ännu längre. Företag med en sund och positiv företagskultur som genomsyrar alla aktiviteter i företaget har bara nytta av att medarbetare förstår och använder sociala medier.

Social savvy staff. Identifiera de personerna internt som engagerar sig på webben, kanske i andra sammanhang, eller de som är intresserade av att göra det. Ge dem adekvat utbildning i verktygen och i tonalitet och låt dem lägga arbetstid på att engagera sig med kunder, partners och andra intressenter. Har du tur smittar detta av sig till övriga medarbetare och ditt företags kontaktnätverk mångdubblas.

3. Personliga varumärken som talespersoner

Att man lyfter fram en eller ett par personer som får fronta företaget i olika frågor är inget nytt. Företag har länge använd kända ansikten i kampanjer där man hoppas kunna få en skjuts av de värden som förknippas med personen. Nu har man översatt detta till sociala medier och även om inte HM skulle anställt Kate Moss som twittrare så är det samma risker som finns där.

Det kan säkert vara bra vid en avgränsad eller idéburen kampanj, som att bjuda in en känd person att blogga om vissa frågor eller driva en twitterdiskussion under en specifik hashtag. Lite som att jämföra med ansiktet i annonsen. Men det ska inte blandas ihop med att alla på företaget har diskussioner och relationer med sin omvärld hela dagarna, och måste tillåtas representera varumärket, på sitt eget vis, i sina egna diskussioner och nätverk, oavsett vilken avdelning man jobbar på. Där långsiktig varumärkesvård och hållbara relationer är eftersträvansvärt, satsa på interna resurser och utbildningar så att den egna personalen dagligen kan engagera sig med kunder och andra intressenter på webbens alla hörn.

Se även:

Kan företag bygga nätverk? Med video från diskussionerna om företags vs medarbetares förmåga att bygga nätverk och relationer.

Därför återvänder jag till SSWC och lärdomar av mina #fail.

Comments { 6 }

Därför återvänder jag till SSWC. Och ett par lärdomar av mina #fail.

För tredje året anordnades SSWC på Tjärö. En idyllisk ö i Blekinge där får och kossor strövar fritt bland gröna kullar och åldriga ekar, där ekorrarna leker med trådlösa nätverksstationer och en och annan vilsen webbutvecklare irrar omkring sökandes efter dödsklippan.

Sweden Social Web Camp, SSWC, är en sk unconference (en konferens där deltagarna står för innehålle), i campingformat. Där ca 400 entusiaster samlas en helg per år för att utbyta kunskap om den sociala webben.

Det är andra året jag själv deltar på sswc. I år var jag med privat medan jag förra året lyckades jag få med mig en sponsorpeng från mitt företag.

En journalist från TV4 som jag blev bekant med på färjan över, ville veta varför man återvänder till SSWC. Som ett steg i att bekämpa min videorädsla gick jag med på att svara på frågan i hennes stora farliga kamera. Det blev så där. (Vill du veta mer om vad sswc är så se istället den 45 min långa dokumentär som iStudios gjort).

Webbn%C3%B6rdar%20intar%20Tj%C3%A4r%C3%B6%20f%C3%B6r%20hajk

Jag funderade lite på det där sedan, varför återvänder jag till sswc, mitt i semesterveckorna, långt åt skogen och dessutom på en helg? Det är deltagarna som står för innehållet och för mig är det liksom deltagarna som är innehållet. För att träffa spännande människor, är svaret, som alla delar ett genuint personligt intresse för den sociala webben. Gärna som kan mer än jag eller gör saker på ett annorlunda sätt, vilket det finns gott om på sswc.

Det är också uppfriskande att slänga bort konferensettiketten. Att byta höga klackar och kallprat i mingelpausen mot gummistövlar och diskussion under eken eller reflektioner vid lägerelden. Det leder till öppnare diskussioner. Eventet är skönt opretantiöst och man pratar över gränser. När marknadsflummarna, entreprenörerna och technördarna plötsligt står på samma ö och ska samsas om utrymmet på gridden blir det ett spännande utbyte. Vi borde mötas oftare, inte minst på våra egna företag!

Några SSWC #fail som du kan undvika.

När jag och min kollega klev iland förra året, ivriga över vår sponsoraktivitet och brandade upp till tänderna, and beyond, så var det första vi gjorde att rigga upp vår flagga mitt på kullen. Den var säkert sex meter hög. Riktigt stolta var vi över den nya skinande logotypen i rött som fladdrade med vinden så att alla kunde se (det var första gången vi hade råd att fräsa på ordentligt med lite lyxigare eventmaterial). Den där flaggan gjorde nog mer skada än nytta där på berget, i efterhand insåg vi att det var för väl att vi fick lov att ta bort den, men just då var vi lite bekymrade. Skam den som ger sig, tänkte vi, vana med kreativa nollbudgetlösningar lommade vi in i Veideketältet och byggde beslutsamt en egen flagga, slet i timtal med papper och kritor och en satans massa tejp, och resultatet blev resligt. Hårresande. Thomas Wennström och Kristin Heinonen måste ha förfasats, men lät oss behålla den. Tills den blåste ned. Hur som helst. Det är bra att det finns så lite logotyper på sswc, tack för att ni är stenhårda på den och vi ska inte göra om det! Se även gridden nedan,

Bilsport och champagnedusch

Det vi skulle ha flaggan till var att markera vår racingbana. Vi arrangerade en liten rallytävling i hopp om att glädja någon som ville aktivera sig mellan sessions. Förstapriset var tio flaskor champagne, som vinnaren fick – finstilt – äran att bjuda de andra medtävlandes på.

Det visade sig vara en ganska bra satsning och deltagarna var förtjusta. Tävlingen vanns av @Fritjof, med en sån imponerande precision att @morris_mc i förtret klippte sin racing lisens i två delar. Vinnarpallen delades med @bjornalberts och @ingemarsdotter, som bjöd på vaskning, eller champagnedusch i vinnaryran. (Ledsen att ni blev mer eller mindre lila på filmen, något hände med kameran).

Några tips för att hålla session på SSWC

Ett annat misstag vi gjorde 2010 var hur vi promotade vår session på gridden. Vad kunde väl vara mer spännande än Mynewsdesks produktnyheter? Så tänkte vi. Det var rätt skralt på folk i vårt konferensrum. I alla fall i jämförelse med Brit Stakston och Niclas Strandhs fullsmockade Facebooksession. Men de som kom var genuint intresserade och det blev en bra diskussion. I år tog vi lärdomen med oss.

1. Förhandsgridden, ny för 2011 med reserverade sessions där deltagare i förhand fick rösta fram sina favoriter. (jättebra så länge det är deltagare som röstar och inte initiativtagarens hela kompisskara ;), host host).
2. Välj hellre ett väl avgränsat ämne än övergripande – diskussionerna når upp till en djupare nivå och du får engagerade deltagare.
3. Håll dig till temat. Moderera och avbryt om det krävs, många tycker om att prata och ämnet flyger lätt iväg.
4. Sälj inte in ditt företag eller dina produkter (se ovan trial and error).
5. En bra sak detta år var uppdelningen på tech och otech. Jag gick på en tech session och kände mig otäckt dum, som första språklektionen i 4:an.
6. Definiera på programmet om du tänker hålla i en diskusson eller presentation, så att deltagarna vet vad de kan vänta sig.

Se även:
Kan företag bygga nätverk
Vad händer med varumärket när personalen blir mer spännande än företaget?

Comments { 4 }