Tag Archives | Relationer

Från Ullared till Saint-Tropez

På en flygplats i USA, på väg hem till Sverige för att fira jul, funderar jag lite på den resa de senaste 4 åren i mitt liv har bjudit på, både bildligt och bokstavligen.
Det började med en upplevelse om att sitta fast. Professionellt, relationsmässigt och personligen. Jag kände att ruckar jag på en enda sten i det torn som jag byggt upp under mig så kommer allt att rasa. Var hamnar jag då? Jag gick till en livscoach för att hitta riktning och mening. Sedan lossade plötsligt en sten.. och snart därpå rasade hela tornet, och lite därtill, med och utan min hjälp. Ibland undrar jag om coachen trodde jag var mytoman de där kommande veckorna.
Inom loppet av några veckor så hade jag slutat mitt jobb och startat eget företag. Då gick min far plötsligt bort. Bearbetning av sorg ledde till bearbetning av uppväxt och funderingar kring grundvärderingar och meningen med livet, och framförallt med mig. Jag plöjde böcker, letade svar. Jag kunde inte låta min dåvarande sambo vara stark åt mig eller ge mig tröst när jag tidigare inte klarat att varit starka tillsammans. Vi gjorde slut. Drömmar i kras. Tomhet. Separationen innebar att jag måste hitta nytt boende. Och mitt i allt, med att hantera dödsbo, separation och lägenhetsletande, så skulle jag bygga mitt nya företag. Crazy! Inser jag så här i efterhand. Varför tog jag inte en anställning? Envis som en jävla åsna. Men på något magiskt sett rullade livet, och företaget, vidare. Några av de största, mest omvälvande förändringar i livet, både privat och professionellt (även eftersom de vuxit samman) hände på samma gång. Jag var trött, men kände  kände mig på något sätt ändå stark, fortfarande trygg i min, jag kallar det grundlycka, och trygghet i att det blir bra på andra sidan. Jag kände ett lugn i kaoset, även fast jag knappt fattar hur jag stod upp så här i efterhand.

Continue Reading →

Comments { 2 }

Jag förstod inte att det fanns ett sista datum för vår vänskap. Jag hade inte kunnat rädda dig Maria, men jag hade kunnat lyssna.

Jag fick idag veta att en tidigare kollega och vän inte längre finns i livet. Hon valde att själv avsluta det, alldeles för tidigt.

Maria hade varit deprimerad under en längre tid och nyligen bestämde hon sig för att det fick vara nog. Enligt vår gemensamma väninna lämnade hon sin son på dagis som vanligt på morgonen och gick därpå hem och tog farväl av jordelivet som vi känner det.

Jag och Maria träffades för drygt tio år sedan när jag jobbade extra på hennes arbetsplats. Vi blev vänner och höll kontakten. Då och då sågs vi, på tjejmiddag, promenad eller någon bastukväll. Tankar och minnesbilder far nu igenom huvudet. Maria. Glada, sprudlande, varma Maria. Det kan inte vara sant! Men det är sant. Hon är borta. Begravningen ägde rum igår. Kvar är hennes man och hennes son.

Det som utlöste Marias depression var uppsägningen från vår gemensamma tidigare arbetsgivare. Efter uppsägningen försökte jag uppmuntra Maria och erbjöd hjälp med CV och registrering på webbaserade rekryteringstjänster. Maria hade då inte kraft eller mod att kasta sig ut på arbetsmarknaden. Det kan hända den bästa att man bryter ihop vid överansträngning av kropp eller själ. Maria hade tidigare lidit av stress. Jag tänkte att hon gått in i väggen och behövde lugn, behövde börja om i sig själv, innan hon kunde ta tag i arbete och karriär igen. Tänkte att hon nog vill ta sig igenom det här med sin närmsta cirkel. Jag backade.

Många är de tillfällen senaste året då jag tänkt höra av mig, men tiden har runnit iväg och jag har haft fullt sjå att få ihop min egen vardag, jobb och relationer. Jag anade inte att det fanns ett sista datum för vår vänskap. Nu är för sent att visa dig att jag bryr mig om dig, Maria. Idag inser jag att det du behövde från mig förmodligen inte alls var hjälp att registrera CV, eller att bli lämnad ifred.

Jag hade förmodligen inte kunnat rädda dig, eller göra stor skillnad. Det var större krafter som styrde. Men jag hade kunnat lyssna.  Jag hade kunnat försöka förstå dig, utifrån din situation, istället för att tolka dig utifrån mig själv.

Maria, för mig kommer du alltid att vara levande. Du är en person sprudlar av glädje och humor, du överraskar och är förvånansvärt fräck. Du är uppriktig med vad du tycker, du är en god lyssnare och är uppriktigt intresserad av andra. Jag är ledsen att jag inte längre har möjlighet att lära känna dig bättre.

Ikväll letar jag gamla bilder och läser våra mailkonversationer. Här är några rader från våra senaste mail. Maria är hoppfylld och hon kämpar aktivt för att hitta tillbaka till livsglädjen och självförtroendet. Varför gav du upp?

Jag: Vet du vad – jag tycker att du ska se det som en bra möjlighet att gå vidare, och göra något nytt! Annars hade du kanske riskerat att fastna på xxx.. Jag tror att det kan vara intressant och givande att testa något nytt. Kankse en ny bransch eller ett modernare företag. XXX är lite mossigt, även om det finns många trevliga människor. Så var glad att du slipper fira guldklocka 😉 …Ingen arbetsgivare kommer att tycka det är konstigt och du ska absolut inte känna att det beror på dig som person, så det ser ut idag med lågkonjunktur.

Maria:…Det var skönt för mig att komma hemifrån ett tag då jag varit så deprimerad. Jag mår tyvärr fortfarande inte så bra. Har inte varit i skick att söka så många jobb. Jag var dock till Trygghetsrådet innan resan och hoppas de kan hjälpa mig med att komma igång med jobbsökande. … Jag är anmäld till att börja med en kognitiv terapibehandling (drygt 3 månader lång) via Internet…

Jag: …vi kan ta en promenad bara om det är enklare att prata då. Förstår att det känns tungt, men det blir bättre! Som jag skrev så hjälper jag gärna till med input på CV eller tips. Om du bara kommer igång med sökande så tror jag verkligen att det finns massor av arbetsgivare som vill anställa dig, du är en jättetrevlig kollega, intresserad, ansvarsfull och lojal. Du kommer tillbaka ska du se, som en starkare Maria!

Maria: Mår mycket bättre nu efter att ha genomfört KBT-behandlingen via Internet. Nu har jag “verktyg” att hanterna livets upp och nedgångar.

Jag har gått 2 kurser på Företags Ekonomiska Institutet så nu är jag Certifierad ekonomiassistent. Jag har gott mod att få en sån tjänst efter sommaren eller i höst.

Det börjar känns hoppfullt om livet igen.

 

Comments { 2 }