Tag Archives | fotboll

De ohämmade känsloyttringarna som fotboll utlöser

Jag kom just från en sportbar där matchen Sverige-Tyskland visades. Någon gång efter 3/4 av matchen reflekterade jag över hur lugnt det var i restaurangen, för att vara en sports bar, och att det faktiskt gick att prata med varandra (stod då 3-0 till Tyskland). Trevligt, tyckte jag, och tänkte att sport är rätt ok i alla fall. Sedan gjorde Sverige sitt första mål. Hjälp! 

Jag blir lite fascinerad av de där enorma känsloyttringarna som sport utlöser.

Vi nordbor är så sansade annars i våra reaktioner. Om vi får drömjobbet, en nära vän berättar att de ska ha barn, en drömresa är bokad så säger man ”Nej men vad roligt, verkligen kul!” Kanske lägger på ett ”Iiiiii!” och knyter händerna i axelhöjd och vickar dem upp och ned för att visa hur överväldigad man är (så länge det inte stör någon). När en person vi aldrig har träffat sparkar in en boll in i ett nät, sett på TV, så skriker ”vi” ohämmat ut vår glädje i ett unisont vansinnesvrål JAAAAAAAAH! Under en fotbollsmatch släpper vi ut hela känsloregistret med förhoppning, besvikelse, ilska och lycka. Normalt blyga personer stämmer upp i en allsång som går ut på att sjunga högre än alla andra (högre än både bordsgrannar och verkliga grannar).

Jag har alltid haft lite svårt att förstå hur man kan lägga så mycket energi, tid och pengar som många gör på en aktivitet som man själv inte utövar (alla skulle ju kunna spela fotboll, det är inte som någon extremsport där man hisnar över att någon i överhuvud taget gör det) över hälften av personerna i baren har säkert inte spelat fotboll sedan skolgymnastiken. I en gammal låda hos pappa hittade jag tidningsutklipp på fotbollslegender som Bosse Larsson, tillsammans med bilder på min mamma 22 år, sparade med samma omsorg. (Nu spelade pappa i ju för sig fotboll i många år och identifierade sig säkert som en elitspelare fortfarande när han som 65 satt i soffan och kommenterade spelarnas teknik).

Hur kan lite fotboll ta en sådan stor plats?

Jag inser att intresset egentligen inte kretsar ring aktiviteten i sig, fotbollen, utan kring engagemanget kring sporten – att vara ett fotbollsfan/supporter – och inte konsten som sådan. Deltagare delar procedurer och ceremonier kring sin konsumtion av sport och beter sig efter ett visst mönster. Jag gissar att fotbollen blir en kanal för gemenskap och samhörighet. För vissa så stark att man identifierar sig med den, somliga mer än sitt yrke där. I mötet via sporten, fotbollen, är alla lika och titlar/sociala status försvinner och man samlas kring det gemensamma intresset. Folk möts över bord, barer och sociala gränser. Alla kan beteendekoden. Barriärerna är små.

Är fotbollen ett symptom på att vi har för lite gemenskap i samhället? Vi behöver inte jobba i ”lag” längre. Vi samlas inte kring kyrkan. Vi tror mer på Zlatan än på gud. Alla sköter sitt. Bara lite tankar under promenaden hem.

 

Comments { 0 }