Den digitala ankdammen i NC #DSCLT15

Har just anlänt till Charlotte där jag nosat reda på vårens större digitala konferens i North Carolina, Digital Summit #DSCLT15.

Efter två månader utan större professionellt socialt utbyte sedan jag flyttade till USA är jag enormt taggad på att få träffa de lokala digitala nördarna, diskutera marknadsföring och känna på kommunikationsbranschen i North Carolina. Om det kan ge mig en uns av den behållning jag får av mina branschkollegor i Sverige så är jag nöjd.

Det börjar bra med strålande sol och fint hotell som jag hittade av en slump, let´s go mingel!

IMG_0089

Comments { 0 }

American social security & lite amerikansk byråkrati

Den här veckan firar jag att jag fått ett amerikanskt social security vilket krävs för att få teckna de flesta sorters avtal, som t.ex telefonabonnemang. Jihuu!

social

Det tog lite över tre veckor istället för två eftersom mitt namn var längre än vad formuläret hade rutor, vilket rörde till det något alldeles för the social security office. Tullen hade också stavat ett av mina namn fel i I94 så ärendet fick åka upp och snurra några varv på någon instans i New York innan det kunde korrigeras. Har du fler ett ett mellannamn – singla slant och ta bort ett innan du flyttar till USA.

Så länge man följer administrativ standard så flyter allehanda byråkratiska processer på smidigt här men generellt sett så blir det strul så fort det sker ett undantag eller något måste åtgärdas. Regler finns för att hållas. Det finns ingen administrativ/serviceinriktad personal som har befogenhet (eller möjlighet) att tänja lite på reglerna. Jag antar att det har att göra med risken att bli stämd och/eller avskedad så det görs inga undantag till fördel för logik och reson. Jag kan t.ex. konstatera att det i princip hade gått snabbare och enklare för mig att köpa ett automatvapen i USA än att beställa kontaktlinser på nätet.

 

Comments { 0 }

Nu ska det bli åka av!

Äntligen har jag skrivit och klarat körskoleprovet! Det var på tiden, kan man tycka. Puffen var att jag flyttat till USA och här i North Carolina är man verkligen helt strandsatt utan bil (på tre månader i somras såg jag kanske två lokalbussar i Greensboro, och har ingen aning var det finns en busshållsplats). Tyvärr får jag väl ta om kortet när jag kommer hem men den dagen den sorgen.

Fredagens planerade bilköp skar sig så här är föremålet för kvällens övningskörning, perfekt!

20150125_155748

Man känner sig onekligen lite dum i USA utan körkort. Alla förutsätter att man har det, jag fick förklara tre gånger för körskolan att jag behöver ta det från början:

– Ma’am, you can drive for three months on your license
– No, the thing is I don’t have a driving license from home, I need to take it here!
– You need to renew your license?
– No, I need to take it, I don’t have one at home. I need to take classes.
– You don’t have a driving license at home ma’am?
– No, that is correct.
– You don’t drive a car at home?
– No, I don’t.
– How old are you??
– 35! Personen i andra änden blir tyst. Varpå jag känner mig tvungen att förklara att jag är ganska normal ändå, ”eh.. you see, its like this, in Stockholm we have very good local transportation, with buses and trains, and actually I walk everywhere since I live in the city… its a bit like New York in a way, but smaller, so I have never really needed a driving license. It is rather common there you see, not to have it, actually..”
– Welcome to USA maám!

Learning Permit 

Att få Learning permit, som krävs för att få övningsköra, var supersmidigt. Vi åkte bara till DMV-kontoret, jag legitimerade mig och fick göra testerna på en gång. Som tur är behöver jag inte vänta på mitt social security nummer, som dragit ut lite på tiden (men behöver det nog för att få ut körkortet).

För att få learning permit krävs bevis på bostadsadress i North Carolina (ett myndighetsdokument eller dyl), personbevis (pass) och ett I94/visum. Man får inte ta körkort på turistvisum.

Jag läste igenom boken, eller häftet, två gånger och kikade igenom en lista med vanliga frågor. Testet är uppdelat i två delar. Ett för vägmärken, som görs tillsammans med ett syntest i ett slags tittskåp. Jag satte alla, eller så många jag hann innan jag blev avbruten och administratören ville gå vidare till nästa test. På teoridelen görs svaren på en dator, med totalt 25 frågor varav man behöver 20 rätt. När du svarat rätt på 20 så får du inga fler frågor. Mitt mål var 20. Jag fick 20/21, svarade fel på hastighetsgränsen på motorväg, får hoppas att jag inte gör samma på uppkörningen sedan.

Nu ska jag ut och köra, tut tut!
Comments { 0 }

Harley Davidson road trip i USA. Highlights från 10 dagars MC-semester med Highway 1, Yosemite & Death Valley

I juli körde vi en 10 dagars road trip med motorcykel genom Kalifornien och Nevada. Här är några highlights och intryck längs vägen. 

IMG-20140731-WA0051Jag är verkligen nöjd med beslutet att hyra motorcykel istället för bil eftersom åkturen blev en upplevelse i sig, med bättre möjlighet att njuta av utsikten och naturen.

Vi flög till Las Vegas där innan vi hämtade ut MC:n som vi hyrt på Enterprise. Första utmaningen – att packa för 10 dagar på ytan av en fryspåse(!)

Här nedan är vår rutt, 2632 km (1635 miles) på 10 dagar. Vi åkte sträckan Las Vegas – Death Valley – Yosemite – Napa Valley – San Francisco – Highway 1 – Los Angelses – Las Vegas.

Vi hade bokat boende för de första två nätterna sedan bokade vi resten allteftersom.

Vår Harley Davidson roadtrip rutt och övernattningar.

När vi lämnade parkeringen körde en inbiten MC-snubbe förbi på en Harley med handtag upp till månen. Han såg ut som ett riktigt råskinn och äter säkert PR-konsulter till frukost. Han hälsar! Intressant! Arbetsskadad satt jag följande 45 minuter och funderade på innebörden av communities och tillhörighet, gemenskap med eller emot sin vilja, medan utkanterna av Las Vegas swichade förbi och stadslandskapet övergick till öken. Sedan avbröts tanken av att baken började göra ont. Och jag är hungrig. Det blåser på solglasögonen och de klämmer på näsan. Bara 49 timmar kvar på MC:n nu. Sedan öppnar sig Death Walley framför oss.

Dag 1: Las Vegas – Death Valley, Olancha

”Man kan inte åka igenom Death Valley i juli..” sa alla, så det gjorde vi. Och tur var det, helheten av Death Valley var en av mina topp tre upplevelser under resan, med starten på resan, frihetskänslan på vägarna, den vackra naturen och värmen.

Satan vad varmt, över 40 grader i ”skuggan” (116F) Luften är snustorr och fukten dunstar omedelbart från huden. Vi såg inte en enda motorcykel på hela vägen, och inte mycket bilar heller.

20140719_174756

20140719_1744042

Ett hett tips i Death Valley förutom bensin och vatten är solcreme! Vi klämde ur en hel tub faktor 70, som vi hittade i en turistbutik (för övrigt den enda butiken vi såg). Vid det laget var våra ansikten torra som fnöske. Med en liten avstickare från färdplanen, i uppförsbacke och motvind, så lyckades vi nästintill få slut på bensin i skymningen, inte ett av våra mest brillianta drag, rullade skamsna in på macken med några droppar kvar i tanken.

Röda i ansiktet och jag med håret i spaghettistripor piskandes mot kinderna (hårborsten fick inte plats i fryspåsen) rullade vi in i Olancha i bäckmörker. Belöningen med pizza och öl på gårdsplanen, svagt upplyst och med utsikt över bergen, på The Ranch Motel, var ljuvlig och vi slocknade som stenar.

20140719_16075120140719_16053220140719_13002720140719_16065620140719_16045620140720_082826 20140720_075127

Dag 2: Yosemite, Mariposa

”Torka bort pizzan från kinderna så vi kan åka!” säger Björn efter vår frukost av pizzarester. Jag tackar kaffeguden för att hen påminnt mig om att ta med kaffepulver, på hostalet serveras varmt vatten men det finns inget kaffe (vilket kommenteras av uppretade gäster på Tripadvisor. Hade det inte funnits varmt vatten så hade de inte saknat kaffet… här springer den stackars farbrorn fram och tillbaka och fyller på varmt vatten för att göra gäster glada, så skapar han bara missnöje. Expectation fail.) Fortfarande utan hårborste petar jag in spaghettistråna i hjälmen, som efter duschen börjat kännas som tuggummi, och vi åker vidare. Mot Yosemite!

MC-semester USA Yosemite20140720_144343

Lanskapet i Yosemite är vackert och lite kargt till en början, med några väldigt fina utsiktsplater som inte gör sig lika bra på våra bilder. Sedan följer en lång sträcka genom barrskog. Barr, barr, barr. I kontrast från ökenhettan i Death Valley skakar jag nu nästan av köld eftersom solen inte når ner. På med innerjacka, långärmat och hoodie.

Under barrsträckan var det rätt trist att sitta bakpå men desto roligare att köra, tydligen, med välskötta slingrande MC-vägar. Så roligt att chauffören glömde stanna vid utsiktsstoppen (!).

Kring Yosemite Valley var det mer lummig vegetation. Vi insåg att vi inte zoomat tillräckligt på kartan och att två av de planerade utkiksplaterna (bla Half Dome) var utom räckhåll, med för lite av både tid och bensin, vilket gav upphov till en stunds tjurande (med mer tid hade vi kört en hike från Valley till Half Dome). En finkaffe gjorde susen och vi åkte vidare.

IMG-20140731-WA0041

Kompensationen lät inte vänta på sig, vägen från Yosemite till Mariposa var den bästa, roligaste, MC-åkningen på hela resan! Fantastiskt utsikt, ljumma vindar, snirklande vägar och vacker natur.

Efter att ha köpt en gubbkam och slitit av mig halva håret – som nu förvandlats till svinto, hittade vi en mysig restaurang i Mariposa och kunde glädjas över ett överraskande fint rum på 5:th street in. Continue Reading →

Comments { 0 }

Samba med Bindefeldt

Hotell Freys firar 25-årsjubileum och Bindefeldt fixar festen, med Samba de Souza såklart!  20140508_191259 2014-05-08 23.03.54

20140508_171223

Comments { 0 }

Jag är källan av energi. Meditation med dummies del tre.

Tredje klassen i meditation. För dig som är ny i följetongen kan jag nämna att jag just nu tar en kurs i meditation (det är jag som är dummien) Detta är min upplevelse/erfarenhet av den.

Jag är källan av energi.

yoga_energi

Tydligen är vi alla källor av energi. Yogans andningsövningar underlättar att bli medveten om sin energi och därmed skapa möjlighet att påverka den. Jag har massor av energi, men liten förmåga att påverka på den, jag vill gärna kunna rikta den i större grad. Vi övar oss i att andas på klassen. Genom en näsborre i taget (eller man fokuserar på en i taget, man andas genom båda). In vänster och ut höger – ett, vi räknar, in höger och ut vänster – två, in vänster och ut höger – tre… osv. På varje fem-tal ska man andas in och ut med båda näsborrarna. Missar man räkningen så får man börja om från ett. Jag räknar noga eftersom jag inte vill göra fel. Jag vill inte heller hamna sist i räkningen, missar jag så kommer jag att vara tvungen att hyperventilera för att hinna ikapp, tänker jag som smygtävlar i andning med yogakamraterna. Jag vinner.

Yogan är eg till för att förbereda för meditation men kan också vara en avspänningsövning i sig. Det är Yoga Nidra vi lär oss i den här kursen. Den är annorlunda från all annan yoga jag testat eftersom man ligger still, en form av Tantra Yoga med djupavspänning. Grenen utvecklades under 60-talet och går ut på att man lyssnar på en röst/instruktion med avslappningsövningar, eller snarare avslappningstankar och bilder. Det ska vara bra för att kunna hänge sig mer åt livets föränderlighet och samtidigt vara ett med sig själv. Att leva helt och fullt.

”Pratyahara” innebär att man drar tillbaka sinnena från omgivningen ”withdrawal of the senses” och bygger upp ett medvetet lugn inom sig, att bli oberoende av påverkan utifrån, oavsett om den är fysisk eller mental. ”Pratyahara is the stage at which an expert learns how to control the ”tentacles” of consciousness..”*

Att lyssna och låta tankarna komma och gå

Första steget i den påföljande meditationsövningen går ut på att lyssna. Lyssna. Låt ljuden vara en del av meditationen. Instruerar instruktören. Anledningen till det är egentligen inte lyssnandet i sig, som jag förstår det, utan som en förberedelse för att senare inte bli störd av ljuden i den faktiska meditationen. Kanske även för att öva acceptans av yttre påverkan/störningar generellt. Det är min tolkning.

Jag lyssnar. Folk pratar på gatan, elementet surrar, någons mage kurrar. Tankar slinker in mellan ljuden och ljuden i sig väcker nya tankar, massor av tankar, de poppar upp som popcorn i en kastrull, popp popp. Fokus på ljuden! Acceptera att du kanske glömde lyssna och kom tillbaka till att lyssna. Sedan ska vi släppa ljuden och fokusera på tankarna och känslorna som tar vid. Ett tillfälle att välkomna tankar. Nya tankar och idéer. Jag får prestationsångest och plötsligt  stannar popcornmaskinen. Inga nya tankar. Eller idéer. Det verkar bara finnas två, tre tankar i mitt huvud och de har varit där hela dagen, jag är trött på dem. Jag tänker på att jag inte vill tänka de tankarna.. är det det som är min tanke? Känns ju kontraproduktivt. Jag vill tänka på något nytt och spännande! Skapa inga nya tankar och påverka inte tankarna. Låt dem bara komma och gå. Jag känner ett litet behov av att tänka klart en tanke innan jag börjar på en ny. Instruktören säger att de som får många bra idéer egentligen inte får så många bra ideer  – utan att de helt enkelt får väldigt många ideer totalt sett där ett fåtal är bra. De bra tankarna kan man utveckla senare men just nu ska de bara få sväva förbi. Det här kräver övning!

Jag vill lära mig mer!

Tidigare inlägg

 

* http://yoga.iloveindia.com/limbs-of-yoga/pratyahara.html#sthash.pNo1WsW6.dpuf

 

Comments { 0 }

Här sitter jag… det är jag som sitter här

Andra klassen i meditation.

Passet är varvat med teori och praktik. Övningarna går mycket bättre denna gång. Jag har valt en bättre plats där jag känner mig bekväm. Yoga Nidra och meditation. Det känns bra. Jag är nöjd med att jag kan sitta still även om jag inte riktigt har kläm på övningarna, tänker att det ger med sig med tiden. Vi övar oss i medvetenhet ”Här sitter jag och känner X, det är jag som sitter här och känner X”, typ. Vi får övningen i hemläxa.

Så var det det här med kursreglerna.. Vi är betydligt mer förberedda denna gång, fast beslutna om att ”göra rätt”. Vi kommer i god tid! Så tidigt att min väninna hinner måla om naglarna innan klassen börjar. Vi kommer in i salen i ett moln av nagellack och aceton. Attans! Vi försöker se så snälla och yogamässig ut som vi bara kan så att ingen ska lokalisera doften. Vänninans spretande fingrar avslöjar oss eventuellt. I den korta pausen måste min vän kolla om hon fått svar på ett sms. Hon ska alltså egentligen inte använda mobilen utan bara snabbt kolla om hon fått svar, det är skillnad. Hon fastnar i mobilen. Yogainstruktören tittar på min vän, som tittar på mobilen. Så sitter de ett tag. Sedan börjar klassen igen.

Tid till hemövningar

Kursen består av passen och av hemmaövningar där emellan. De ska genomföras varje dag, 30 min om dagen. Det blir ganska intensivt. Det är svårt att hitta och reservera tid. Instruktören motiverar mig med att i längden vinner jag mycket mer tid än vad meditationen tar. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen är tydligen bra. Alternativt när man kommer hem från jobbet eller innan träning. Jag funderar på hur jag ska klämma in hemövningarna i schemat. Jag går oftast direkt till träning och efter är jag vrålhungrig. Man ska inte meditera mätt. På sats är det svårt att hitta rum och ro, om man inte mediterar i romaskinen ;). Det får nog bli på morgonen ändå, hej då älskade snooz, vi skulle ju ändå inte ses mer!

Var ska detta sluta!?

För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle gå en kurs i meditation. Det lät för flummigt för mig. Poweryoga kanske, på sin höjd, för ökad styrka, balans och smidighet. Sedan dess har jag läst mer om hur hjärnan fungerar och blivit nyfiken. Nu känns det inte så flummigt längre, mer vetenskapligt. Eller så är det jag själv som förändras..

I lördags hade jag huvudvärk. Jag tog en alvedon och inspirerad av yogapositioner jag just läst om tänkte jag att om jag ställer mig på huvudet och liksom låter blodet strömma genom huvudet så kanske alvedonen verkar snabbare. Jag ställer mig på huvudet. Hur var det nu… Medveten om värken. Det gör ont. Acceptera den. Ja, det gör ont, det kommer nog att göra det ett tag. Lokalisera värken. Det är i huvudet det gör ont. Nu börjar det även göra ont huvudet. Fyll sinnet med information. Här står jag på huvudet på min yogamatta och har ont i huvudet. Det är i huvudet det gör ont och nu också på huvudet. Det är jag som står här på huvudet.. Vänta nu, står jag verkligen på huvudet!?

Skamset slänger jag ett öga genom fönstret så att inte grannarna står och pekar, byter snabbt om och går till gymmet. Huvudvärken glömde jag helt bort.

Session ett.
Tidigare inlägg.

Comments { 0 }

Meditation – ett effektivt sätt att snabbt varva ned?

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så ansträngande att koppla av. Igår var det dags för första klassen i min meditationskurs, Antar Mauna. Jag kände mig mer utmattad än avslappnad efter första kurstillfället, men det ger nog med sig. Kan ha berott lite på nervositet inför klassen. Här är några erfarenheter och reflektioner.

Att vara i ”god tid” är relativt och regler gäller väl inte mig här heller, eller?

Klassen skulle börja kl. 19:30. Jag och min vän kommer till yogastudion i god tid, kl 19:21, med 9 minuter tillgodo för att byta om, perfekt! Men instruktören ser inte helt nöjd ut. Hon vill börja lektionen nu på en gång och antyder att vi är sena. Medan jag byter om  lägger jag 30 sekunder extra på att hitta mailet med information om kursen, så att jag säkert vet att vi har rätt (och hon alltså har fel) när jag, ombytt och klar kl 21:27 – fortfaranade med god marginal alltså – kommer ut och påpekar att ”eh, hm.., vi börjar 19:30 enligt informationsmail” (Hihat virvel). Min väninna nickar menande och uppbackande, Mhmm! (hihat igen). Jag sväljer meningen ”det kommer säkert droppa in fler” när jag kliver in i salen och ser att den är full.

Utan att fatta det har jag brutit mot regel 1 och 2 innan kursen ens har startat – att vara i god tid och inga påslagna telefoner. Checka in på Foursquare vågade jag först när jag kommit ned i tunnelbanan.

Regel nr tre har jag faktiskt också brutit mot. Förbudet av parfym och deo. Men det borde vara både preskriberat och dunstat under de 12 timmar som gått sedan jag sprayade mig. Bättre med spår av parfym än svett ändå, tänker jag, och hoppas faktiskt att fler brutit mot just denna regel. Heltäckningsmattorna som täcker golven borde vara större källa till allergiska reaktioner, om vi ska vara petiga. Generellt tycker jag att regler är nyttiga men att de bör ska tolkas med sunt förnuft, på det sätt man inte stör eller förstör för någon annan.

Första klassen. Att ligga stilla i mörkret på stranden.

 IllaGrandeBrazilVi har kommit in i salen och sitter ca 20 personer i en halvmåne på tygmadrasser på golvet. Instruktören vill veta vad alla heter, trots att hon just prickat av deltagarlistan där alla namnen står. Det lättar upp stämningen lite när alla presenterar sig, kanske var det tanken. Tjugo minuter går till att prata om när kursen startar och när folk vill att den ska starta, 19:20 eller 19:30. Vi bestämmer oss för att 19:20 blir bra. Alla godkänner tiden. Normalt hade tidsåtgången för detta gjort mig stressad men just idag har jag bestämt mig för att jag inte har någon kontroll över dessa två timmar och att de får spenderas precis så som det nu blir. Med den icke dömande approach som jag bestämt att behålla genom hela kursen försöker jag fokusera på vad instruktören säger framför hur hon säger det. Och att inte låta tankarna sväva iväg. Det är en utmaning. Instruktören pratar. Och pratar. Hon har samma färg som dynorna i rummet, noterar jag. De är i någon slags orangerosa nyans. Hon är orangerosa från topp till tå och smälter in i dynan som hon sitter på. Hon har tre stycken koftor med sig, i precis samma ton. De ligger på dynan. Jag undrar om hon kommer att byta kofta tre gånger under klassen. Eller ska hon ha alla tre, är hon väldigt frusen? Säljs det mycket kläder i orangerosa? Jag koncentrerar mig så mycket på att koncentrera mig att jag blir helt matt. Vi har ännu inte börjat med övningarna. Meditation är ett effektivt sätt att snabbt varva ned – säger hon sedan och då blir jag genast närvarande.

Vi börjar med en avslappningsövning, liknande ”kroppskänning” om du känner till det. Inga konstigheter. Eller jo, lite. Känn mellanrummet mellan dig och madrassen. Var kvar i mellanrummet. Det är ologiskt. Jag känner madrassen. Genom den känner jag golvet. Jag försöker känna mellanrummet. Känner och känner. Jag känner hur det kliar på ryggen. Jag kliar. Då börjar det klia på benet. Jag kliar. Så försiktigt jag kan, för att inte störa. Det pirrar i benen, jag vill sparka lite med dem. Jag bänder fötterna fram och tillbaka i ett försök att ljudlöst få stopp på pirret. Foten knakar. ”Ligg stilla” säger instruktören. Aj! Madrassen börjar kännas hård. Det känns som om huvudet ligger på ett berg. Filten är i ylle och den killas på armarna som är bara. Jag undrar hur  många som haft filten innan. Tänk om det är löss i filten! Nästa gång ska jag ta med ett eget lakan. Jag undrar hur mycket hudrester det ligger i heltäckningsmattan från barfota yogautövare, kanske borde det finnas en fottvätt i anslutning lokalen. Du går på en strand i solen fortsätter instruktören. Jag ser min strand tydligt. Äntligen är jag med. Stranden ska leda fram till en sommaräng med kor och det ska dofta midsommarblomster. Där blir det krock, min strand ligger i Brasilien! Den är kantad av djungel med vattenfall och det luktar atlantisk regnskog och sump. Inga kor i sikte, en sköldpadda eller apa på sin höjd. Men jag tror att poängen går hem ändå.

Jag gillar inte riktigt att ligga där i mörkret. Jag känner mig inte helt bekväm med att ligga på rygg och blunda i ett mörkt rum fyllt av främmande människor. De är för nära inpå. Eller så är lokalen för liten för så många. Det är mörka väggar vilket får den att kännas mindre än om den varit ljus, tror jag. Jag ska norpa en annan plats nästa gång.

När jag lämnar lokalen känner jag mig mer utmattad än avslappnad. Men jag ser likväl fram emot nästa gång och resten av kursen, jag är motiverad och hoppas/tror nog att den här uppförsbacken jag upplever kommer att planas ut. Kanske redan i morgon!

Fortsättning följer..

 

Comments { 3 }

Kurs i Antar Mauna – tantrisk meditation för inre stillhet

Jag har signat upp på en intensivkurs i meditation tillsammans med en vän. Nu ska vi bli rysligt närvarande, fokuserade och medvetna. Jag känner mig förväntansfull men också lite nervös inför för första tillfället. 

För ett år sedan bestämde jag mig för att testa meditation, för att motverka stress och bli så där härligt närvarande i allt jag gör. Det känns som ett återkommande tema oavsett om det rör personlig lycka, framgång eller relationer så jag har bestämt mig för att göra ett försök. Jag hittade några appar med övningar och läste en hel del böcker om mindfulness och om meditation i vardagen. Dock har det varit svårt att hitta tid och rum att genomföra det kontinuerligt, vilket jag tror krävs för att hitta rätt ”teknik”, så nu har jag signat upp mig på en intensivkurs tillsammans med en vän för att få rutin på det.

Jag har varit på en klass i meditation en gång, en halvdag med en mix av gongmeditation, skrattyoga, skakyoga och lite allt möjligt. Det var lite överkurs för en nybörjare. Den här gången tänker jag ta der från ruta ett.  Det vi bestämt oss för att testa är ”Antar Mauna”, en sk. tantrisk meditation (än så länge vet jag inte riktigt vad det innebär, återkommer på den).

Meditation-cirkel-Haa-Course-Centre_image_365_wSå här beskrivs kursen:

För att kunna meditera behöver du inte förändra dig. Meditationen börjar här och nu, i den situation du befinner dig.Den utgår från dig som du är. Genom metoden, i det första steget av Antar Mauna, upptäcker du ett nytt, accepterande sätt att förhålla dig till din omgivning. I nästa steg lär du dig att uppleva ditt sinne och att spänna av inför det. Du blir vän med det och dess innehåll kan strömma fritt och kreativt. Begränsande tankar och tillstånd frigörs och släpps på ett harmoniskt sätt och sinnet faller till ro. Du kommer allt närmare upplevelsen av att vila i dig själv.

Passen är två timmar per tillfälle, två gånger i veckan. En förutsättning för att få delta är att man åtar sig att lägga 30 min per dag på ”hemläxor” under de 4 veckor kursen pågår. Mobiltelefoner får inte vara påslagna i lokalerna och man får inte använda parfum.

Jag är förväntansfull men faktiskt också lite nervös, eller ganska mycket nervös. Främst är jag spänd inför att behöva sitta still så länge. Det är inte en favorit. TVÅ timmar på en madrass, pulsen ökar bara jag tänker på det.

Jag har lovat mig själv att hålla ett öppet sinne inför vad som kommer och att ge det ett geniunt försök. Det ”enda” jag har att förlora (utöver kursavgiften på ca 1600 kr) är ju trots allt tid, vilket i ju för sig är min mest värdefulla resurs 🙂 så jag ser det som en investering i framtiden – för mer effektiv tid med större närvaro och kanske ett längre liv med mindre stress i slutändan. Win win. Om instruktören är sävlig, på ett sådant extremlugnt stressande sätt, så ska jag försöka att inte sitta på nålar om jag känner att två timmar hade kunnat komprimeras till en. 🙂 Vi får se hur det går!

 

Comments { 2 }

Pernilla.guru – för kvinnliga kompetenser inom IT

Behöver du digitalt stöd och vill se fler kvinnor inom IT-branschen, kontakta en Pernilla!

Det är med lite humor men en seriös ambition som vi slår ett slag för fler kvinnor inom IT-branschen och samtidigt passar på att testa en av de nya toppdomänerna med vår nya sajt Pernilla.guru.

Här kommer vi inom kort att presentera oss, ett gäng kvinnor som heter Pernilla och jobbar inom IT, och våra olika digitala kompetenser på en gemensam webbplats. Än så länge är vi fem, Pernilla RydmarkPernilla LindPernilla NäsforsPernilla Alexandersson och jag.

pernilla_IT

Behöver du hjälp inom IT så finns det alltid en lämplig Pernilla inom räckhåll! 🙂

Här skriver Pernilla Rydmark om sajten på .SE.

 

Comments { 0 }