Archive | Träning RSS feed for this section

Jag är källan av energi. Meditation med dummies del tre.

Tredje klassen i meditation. För dig som är ny i följetongen kan jag nämna att jag just nu tar en kurs i meditation (det är jag som är dummien) Detta är min upplevelse/erfarenhet av den.

Jag är källan av energi.

yoga_energi

Tydligen är vi alla källor av energi. Yogans andningsövningar underlättar att bli medveten om sin energi och därmed skapa möjlighet att påverka den. Jag har massor av energi, men liten förmåga att påverka på den, jag vill gärna kunna rikta den i större grad. Vi övar oss i att andas på klassen. Genom en näsborre i taget (eller man fokuserar på en i taget, man andas genom båda). In vänster och ut höger – ett, vi räknar, in höger och ut vänster – två, in vänster och ut höger – tre… osv. På varje fem-tal ska man andas in och ut med båda näsborrarna. Missar man räkningen så får man börja om från ett. Jag räknar noga eftersom jag inte vill göra fel. Jag vill inte heller hamna sist i räkningen, missar jag så kommer jag att vara tvungen att hyperventilera för att hinna ikapp, tänker jag som smygtävlar i andning med yogakamraterna. Jag vinner.

Yogan är eg till för att förbereda för meditation men kan också vara en avspänningsövning i sig. Det är Yoga Nidra vi lär oss i den här kursen. Den är annorlunda från all annan yoga jag testat eftersom man ligger still, en form av Tantra Yoga med djupavspänning. Grenen utvecklades under 60-talet och går ut på att man lyssnar på en röst/instruktion med avslappningsövningar, eller snarare avslappningstankar och bilder. Det ska vara bra för att kunna hänge sig mer åt livets föränderlighet och samtidigt vara ett med sig själv. Att leva helt och fullt.

”Pratyahara” innebär att man drar tillbaka sinnena från omgivningen ”withdrawal of the senses” och bygger upp ett medvetet lugn inom sig, att bli oberoende av påverkan utifrån, oavsett om den är fysisk eller mental. ”Pratyahara is the stage at which an expert learns how to control the ”tentacles” of consciousness..”*

Att lyssna och låta tankarna komma och gå

Första steget i den påföljande meditationsövningen går ut på att lyssna. Lyssna. Låt ljuden vara en del av meditationen. Instruerar instruktören. Anledningen till det är egentligen inte lyssnandet i sig, som jag förstår det, utan som en förberedelse för att senare inte bli störd av ljuden i den faktiska meditationen. Kanske även för att öva acceptans av yttre påverkan/störningar generellt. Det är min tolkning.

Jag lyssnar. Folk pratar på gatan, elementet surrar, någons mage kurrar. Tankar slinker in mellan ljuden och ljuden i sig väcker nya tankar, massor av tankar, de poppar upp som popcorn i en kastrull, popp popp. Fokus på ljuden! Acceptera att du kanske glömde lyssna och kom tillbaka till att lyssna. Sedan ska vi släppa ljuden och fokusera på tankarna och känslorna som tar vid. Ett tillfälle att välkomna tankar. Nya tankar och idéer. Jag får prestationsångest och plötsligt  stannar popcornmaskinen. Inga nya tankar. Eller idéer. Det verkar bara finnas två, tre tankar i mitt huvud och de har varit där hela dagen, jag är trött på dem. Jag tänker på att jag inte vill tänka de tankarna.. är det det som är min tanke? Känns ju kontraproduktivt. Jag vill tänka på något nytt och spännande! Skapa inga nya tankar och påverka inte tankarna. Låt dem bara komma och gå. Jag känner ett litet behov av att tänka klart en tanke innan jag börjar på en ny. Instruktören säger att de som får många bra idéer egentligen inte får så många bra ideer  – utan att de helt enkelt får väldigt många ideer totalt sett där ett fåtal är bra. De bra tankarna kan man utveckla senare men just nu ska de bara få sväva förbi. Det här kräver övning!

Jag vill lära mig mer!

Tidigare inlägg

 

* http://yoga.iloveindia.com/limbs-of-yoga/pratyahara.html#sthash.pNo1WsW6.dpuf

 

Tweet or Like

Comments { 0 }

Här sitter jag… det är jag som sitter här

Andra klassen i meditation.

Passet är varvat med teori och praktik. Övningarna går mycket bättre denna gång. Jag har valt en bättre plats där jag känner mig bekväm. Yoga Nidra och meditation. Det känns bra. Jag är nöjd med att jag kan sitta still även om jag inte riktigt har kläm på övningarna, tänker att det ger med sig med tiden. Vi övar oss i medvetenhet ”Här sitter jag och känner X, det är jag som sitter här och känner X”, typ. Vi får övningen i hemläxa.

Så var det det här med kursreglerna.. Vi är betydligt mer förberedda denna gång, fast beslutna om att ”göra rätt”. Vi kommer i god tid! Så tidigt att min väninna hinner måla om naglarna innan klassen börjar. Vi kommer in i salen i ett moln av nagellack och aceton. Attans! Vi försöker se så snälla och yogamässig ut som vi bara kan så att ingen ska lokalisera doften. Vänninans spretande fingrar avslöjar oss eventuellt. I den korta pausen måste min vän kolla om hon fått svar på ett sms. Hon ska alltså egentligen inte använda mobilen utan bara snabbt kolla om hon fått svar, det är skillnad. Hon fastnar i mobilen. Yogainstruktören tittar på min vän, som tittar på mobilen. Så sitter de ett tag. Sedan börjar klassen igen.

Tid till hemövningar

Kursen består av passen och av hemmaövningar där emellan. De ska genomföras varje dag, 30 min om dagen. Det blir ganska intensivt. Det är svårt att hitta och reservera tid. Instruktören motiverar mig med att i längden vinner jag mycket mer tid än vad meditationen tar. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen är tydligen bra. Alternativt när man kommer hem från jobbet eller innan träning. Jag funderar på hur jag ska klämma in hemövningarna i schemat. Jag går oftast direkt till träning och efter är jag vrålhungrig. Man ska inte meditera mätt. På sats är det svårt att hitta rum och ro, om man inte mediterar i romaskinen ;). Det får nog bli på morgonen ändå, hej då älskade snooz, vi skulle ju ändå inte ses mer!

Var ska detta sluta!?

För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle gå en kurs i meditation. Det lät för flummigt för mig. Poweryoga kanske, på sin höjd, för ökad styrka, balans och smidighet. Sedan dess har jag läst mer om hur hjärnan fungerar och blivit nyfiken. Nu känns det inte så flummigt längre, mer vetenskapligt. Eller så är det jag själv som förändras..

I lördags hade jag huvudvärk. Jag tog en alvedon och inspirerad av yogapositioner jag just läst om tänkte jag att om jag ställer mig på huvudet och liksom låter blodet strömma genom huvudet så kanske alvedonen verkar snabbare. Jag ställer mig på huvudet. Hur var det nu… Medveten om värken. Det gör ont. Acceptera den. Ja, det gör ont, det kommer nog att göra det ett tag. Lokalisera värken. Det är i huvudet det gör ont. Nu börjar det även göra ont huvudet. Fyll sinnet med information. Här står jag på huvudet på min yogamatta och har ont i huvudet. Det är i huvudet det gör ont och nu också på huvudet. Det är jag som står här på huvudet.. Vänta nu, står jag verkligen på huvudet!?

Skamset slänger jag ett öga genom fönstret så att inte grannarna står och pekar, byter snabbt om och går till gymmet. Huvudvärken glömde jag helt bort.

Session ett.
Tidigare inlägg.

Tweet or Like

Comments { 0 }

Meditation – ett effektivt sätt att snabbt varva ned?

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så ansträngande att koppla av. Igår var det dags för första klassen i min meditationskurs, Antar Mauna. Jag kände mig mer utmattad än avslappnad efter första kurstillfället, men det ger nog med sig. Kan ha berott lite på nervositet inför klassen. Här är några erfarenheter och reflektioner.

Att vara i ”god tid” är relativt och regler gäller väl inte mig här heller, eller?

Klassen skulle börja kl. 19:30. Jag och min vän kommer till yogastudion i god tid, kl 19:21, med 9 minuter tillgodo för att byta om, perfekt! Men instruktören ser inte helt nöjd ut. Hon vill börja lektionen nu på en gång och antyder att vi är sena. Medan jag byter om  lägger jag 30 sekunder extra på att hitta mailet med information om kursen, så att jag säkert vet att vi har rätt (och hon alltså har fel) när jag, ombytt och klar kl 21:27 – fortfaranade med god marginal alltså – kommer ut och påpekar att ”eh, hm.., vi börjar 19:30 enligt informationsmail” (Hihat virvel). Min väninna nickar menande och uppbackande, Mhmm! (hihat igen). Jag sväljer meningen ”det kommer säkert droppa in fler” när jag kliver in i salen och ser att den är full.

Utan att fatta det har jag brutit mot regel 1 och 2 innan kursen ens har startat – att vara i god tid och inga påslagna telefoner. Checka in på Foursquare vågade jag först när jag kommit ned i tunnelbanan.

Regel nr tre har jag faktiskt också brutit mot. Förbudet av parfym och deo. Men det borde vara både preskriberat och dunstat under de 12 timmar som gått sedan jag sprayade mig. Bättre med spår av parfym än svett ändå, tänker jag, och hoppas faktiskt att fler brutit mot just denna regel. Heltäckningsmattorna som täcker golven borde vara större källa till allergiska reaktioner, om vi ska vara petiga. Generellt tycker jag att regler är nyttiga men att de bör ska tolkas med sunt förnuft, på det sätt man inte stör eller förstör för någon annan.

Första klassen. Att ligga stilla i mörkret på stranden.

 IllaGrandeBrazilVi har kommit in i salen och sitter ca 20 personer i en halvmåne på tygmadrasser på golvet. Instruktören vill veta vad alla heter, trots att hon just prickat av deltagarlistan där alla namnen står. Det lättar upp stämningen lite när alla presenterar sig, kanske var det tanken. Tjugo minuter går till att prata om när kursen startar och när folk vill att den ska starta, 19:20 eller 19:30. Vi bestämmer oss för att 19:20 blir bra. Alla godkänner tiden. Normalt hade tidsåtgången för detta gjort mig stressad men just idag har jag bestämt mig för att jag inte har någon kontroll över dessa två timmar och att de får spenderas precis så som det nu blir. Med den icke dömande approach som jag bestämt att behålla genom hela kursen försöker jag fokusera på vad instruktören säger framför hur hon säger det. Och att inte låta tankarna sväva iväg. Det är en utmaning. Instruktören pratar. Och pratar. Hon har samma färg som dynorna i rummet, noterar jag. De är i någon slags orangerosa nyans. Hon är orangerosa från topp till tå och smälter in i dynan som hon sitter på. Hon har tre stycken koftor med sig, i precis samma ton. De ligger på dynan. Jag undrar om hon kommer att byta kofta tre gånger under klassen. Eller ska hon ha alla tre, är hon väldigt frusen? Säljs det mycket kläder i orangerosa? Jag koncentrerar mig så mycket på att koncentrera mig att jag blir helt matt. Vi har ännu inte börjat med övningarna. Meditation är ett effektivt sätt att snabbt varva ned – säger hon sedan och då blir jag genast närvarande.

Vi börjar med en avslappningsövning, liknande ”kroppskänning” om du känner till det. Inga konstigheter. Eller jo, lite. Känn mellanrummet mellan dig och madrassen. Var kvar i mellanrummet. Det är ologiskt. Jag känner madrassen. Genom den känner jag golvet. Jag försöker känna mellanrummet. Känner och känner. Jag känner hur det kliar på ryggen. Jag kliar. Då börjar det klia på benet. Jag kliar. Så försiktigt jag kan, för att inte störa. Det pirrar i benen, jag vill sparka lite med dem. Jag bänder fötterna fram och tillbaka i ett försök att ljudlöst få stopp på pirret. Foten knakar. ”Ligg stilla” säger instruktören. Aj! Madrassen börjar kännas hård. Det känns som om huvudet ligger på ett berg. Filten är i ylle och den killas på armarna som är bara. Jag undrar hur  många som haft filten innan. Tänk om det är löss i filten! Nästa gång ska jag ta med ett eget lakan. Jag undrar hur mycket hudrester det ligger i heltäckningsmattan från barfota yogautövare, kanske borde det finnas en fottvätt i anslutning lokalen. Du går på en strand i solen fortsätter instruktören. Jag ser min strand tydligt. Äntligen är jag med. Stranden ska leda fram till en sommaräng med kor och det ska dofta midsommarblomster. Där blir det krock, min strand ligger i Brasilien! Den är kantad av djungel med vattenfall och det luktar atlantisk regnskog och sump. Inga kor i sikte, en sköldpadda eller apa på sin höjd. Men jag tror att poängen går hem ändå.

Jag gillar inte riktigt att ligga där i mörkret. Jag känner mig inte helt bekväm med att ligga på rygg och blunda i ett mörkt rum fyllt av främmande människor. De är för nära inpå. Eller så är lokalen för liten för så många. Det är mörka väggar vilket får den att kännas mindre än om den varit ljus, tror jag. Jag ska norpa en annan plats nästa gång.

När jag lämnar lokalen känner jag mig mer utmattad än avslappnad. Men jag ser likväl fram emot nästa gång och resten av kursen, jag är motiverad och hoppas/tror nog att den här uppförsbacken jag upplever kommer att planas ut. Kanske redan i morgon!

Fortsättning följer..

 

Tweet or Like

Comments { 3 }

Kurs i Antar Mauna – tantrisk meditation för inre stillhet

Jag har signat upp på en intensivkurs i meditation tillsammans med en vän. Nu ska vi bli rysligt närvarande, fokuserade och medvetna. Jag känner mig förväntansfull men också lite nervös inför för första tillfället. 

För ett år sedan bestämde jag mig för att testa meditation, för att motverka stress och bli så där härligt närvarande i allt jag gör. Det känns som ett återkommande tema oavsett om det rör personlig lycka, framgång eller relationer så jag har bestämt mig för att göra ett försök. Jag hittade några appar med övningar och läste en hel del böcker om mindfulness och om meditation i vardagen. Dock har det varit svårt att hitta tid och rum att genomföra det kontinuerligt, vilket jag tror krävs för att hitta rätt ”teknik”, så nu har jag signat upp mig på en intensivkurs tillsammans med en vän för att få rutin på det.

Jag har varit på en klass i meditation en gång, en halvdag med en mix av gongmeditation, skrattyoga, skakyoga och lite allt möjligt. Det var lite överkurs för en nybörjare. Den här gången tänker jag ta der från ruta ett.  Det vi bestämt oss för att testa är ”Antar Mauna”, en sk. tantrisk meditation (än så länge vet jag inte riktigt vad det innebär, återkommer på den).

Meditation-cirkel-Haa-Course-Centre_image_365_wSå här beskrivs kursen:

För att kunna meditera behöver du inte förändra dig. Meditationen börjar här och nu, i den situation du befinner dig.Den utgår från dig som du är. Genom metoden, i det första steget av Antar Mauna, upptäcker du ett nytt, accepterande sätt att förhålla dig till din omgivning. I nästa steg lär du dig att uppleva ditt sinne och att spänna av inför det. Du blir vän med det och dess innehåll kan strömma fritt och kreativt. Begränsande tankar och tillstånd frigörs och släpps på ett harmoniskt sätt och sinnet faller till ro. Du kommer allt närmare upplevelsen av att vila i dig själv.

Passen är två timmar per tillfälle, två gånger i veckan. En förutsättning för att få delta är att man åtar sig att lägga 30 min per dag på ”hemläxor” under de 4 veckor kursen pågår. Mobiltelefoner får inte vara påslagna i lokalerna och man får inte använda parfum.

Jag är förväntansfull men faktiskt också lite nervös, eller ganska mycket nervös. Främst är jag spänd inför att behöva sitta still så länge. Det är inte en favorit. TVÅ timmar på en madrass, pulsen ökar bara jag tänker på det.

Jag har lovat mig själv att hålla ett öppet sinne inför vad som kommer och att ge det ett geniunt försök. Det ”enda” jag har att förlora (utöver kursavgiften på ca 1600 kr) är ju trots allt tid, vilket i ju för sig är min mest värdefulla resurs 🙂 så jag ser det som en investering i framtiden – för mer effektiv tid med större närvaro och kanske ett längre liv med mindre stress i slutändan. Win win. Om instruktören är sävlig, på ett sådant extremlugnt stressande sätt, så ska jag försöka att inte sitta på nålar om jag känner att två timmar hade kunnat komprimeras till en. 🙂 Vi får se hur det går!

 

Tweet or Like

Comments { 2 }

Kundaliniyoga och meditation – skrattyoga, skakyoga, gongmeditation och en puuung

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag har bestämt mig för att prova på yoga och meditation. Några stapplande steg har jag tagit in i det som kallas mindfulness med dagliga övningar. Får se vart det leder. Jag har alltid tyckt att det varit lite för flummigt hippieaktigt, men efter att ha läst ett par mer vetenskapligt inriktade böcker om mindfulness och meditation så känner jag mig motiverad att testa.

Så, igår gjorde jag slag i saken och var med på en halvdag med kundaliniyoga och meditation.

548929_10151388194087339_223495166_n

Det var till störst del en givande upplevelse. Bäst gillade jag yogan. Jag är lite förundrad över hur folk kan koppla av/bort så snabbt, som att de vrider om en knapp och allt blir svart, eller var de nu tar vägen. Somliga låg verkligen och snarkade, högt och ljudligt. Lite väl bortom kontroll, kan jag tycka. 🙂

Det var bara jag som var nybörjare så det var kul att se dessa yoga-masters in action i den här kompotten av yoga-varianter. Jag hängde på hyfsat men vid tre tillfällen tappade jag koncentrationen och bara stirrade faschinerat.

Skrattyoga – Frigörande. Roligt. Men o så märkligt. En hel sal av människor som plötsligt, på en given signal, gapskrattar. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det kan jag göra om.

Skakyoga – OMG! Jag råkade göra misstaget att tjuvkika under den här övningen och höll på att kikna. Folk stod som besatta och tokskakade helt sinningslöst. En kvinna som etsade sig fast i minnet stod med öppen mun och med tungan slängandes utanför, som en hund, och lät huuaoall huaellaaahella ungefär. Den här tar nog lite övning att bli bekväm med.

Puuuung – I en av övningen skulle vi sitta i lotusställning med händerna framför oss – kupade som om man håller upp ett klot framför sig – på det sättet skulle man ropa Uuuuung i kör, tror jag, men det lät precis som att alla ropade puuung, högt och utdraget, vilket för mina ögon såg ut som at folk satt och höll i en föreställd jättepung. Barnsligt, jag vet, men roligt. 🙂

12516_10151388194172339_906230302_n

Gongmeditation. När min vän bjöd med mig på gångmeditation så tyckte jag att det lät intressant, jag vill ju lära mig att meditera och jag gillar att gå, ogillar generellt att sitta stilla, men jag undrade hur de gör för att undvika att krocka när de går runt i salen och mediterar, om man går i en cirkel eller huller om buller, men tänkte att det märker jag. Jag blev sedermera varse om att jag uppfattat benämningen fel och att det inte hade något med gång att göra, utan gong, som i gong-gong, en klocka.

Jag upplevde ljudet från gongen som lite obehagligt stundvis, högt och stegrande, lite som en upptakten i en thriller, inte så avslappnande. Vanesak gissar jag.

Sat nam!

Tweet or Like

Comments { 1 }

De ohämmade känsloyttringarna som fotboll utlöser

Jag kom just från en sportbar där matchen Sverige-Tyskland visades. Någon gång efter 3/4 av matchen reflekterade jag över hur lugnt det var i restaurangen, för att vara en sports bar, och att det faktiskt gick att prata med varandra (stod då 3-0 till Tyskland). Trevligt, tyckte jag, och tänkte att sport är rätt ok i alla fall. Sedan gjorde Sverige sitt första mål. Hjälp! 

Jag blir lite fascinerad av de där enorma känsloyttringarna som sport utlöser.

Vi nordbor är så sansade annars i våra reaktioner. Om vi får drömjobbet, en nära vän berättar att de ska ha barn, en drömresa är bokad så säger man ”Nej men vad roligt, verkligen kul!” Kanske lägger på ett ”Iiiiii!” och knyter händerna i axelhöjd och vickar dem upp och ned för att visa hur överväldigad man är (så länge det inte stör någon). När en person vi aldrig har träffat sparkar in en boll in i ett nät, sett på TV, så skriker ”vi” ohämmat ut vår glädje i ett unisont vansinnesvrål JAAAAAAAAH! Under en fotbollsmatch släpper vi ut hela känsloregistret med förhoppning, besvikelse, ilska och lycka. Normalt blyga personer stämmer upp i en allsång som går ut på att sjunga högre än alla andra (högre än både bordsgrannar och verkliga grannar).

Jag har alltid haft lite svårt att förstå hur man kan lägga så mycket energi, tid och pengar som många gör på en aktivitet som man själv inte utövar (alla skulle ju kunna spela fotboll, det är inte som någon extremsport där man hisnar över att någon i överhuvud taget gör det) över hälften av personerna i baren har säkert inte spelat fotboll sedan skolgymnastiken. I en gammal låda hos pappa hittade jag tidningsutklipp på fotbollslegender som Bosse Larsson, tillsammans med bilder på min mamma 22 år, sparade med samma omsorg. (Nu spelade pappa i ju för sig fotboll i många år och identifierade sig säkert som en elitspelare fortfarande när han som 65 satt i soffan och kommenterade spelarnas teknik).

Hur kan lite fotboll ta en sådan stor plats?

Jag inser att intresset egentligen inte kretsar ring aktiviteten i sig, fotbollen, utan kring engagemanget kring sporten – att vara ett fotbollsfan/supporter – och inte konsten som sådan. Deltagare delar procedurer och ceremonier kring sin konsumtion av sport och beter sig efter ett visst mönster. Jag gissar att fotbollen blir en kanal för gemenskap och samhörighet. För vissa så stark att man identifierar sig med den, somliga mer än sitt yrke där. I mötet via sporten, fotbollen, är alla lika och titlar/sociala status försvinner och man samlas kring det gemensamma intresset. Folk möts över bord, barer och sociala gränser. Alla kan beteendekoden. Barriärerna är små.

Är fotbollen ett symptom på att vi har för lite gemenskap i samhället? Vi behöver inte jobba i ”lag” längre. Vi samlas inte kring kyrkan. Vi tror mer på Zlatan än på gud. Alla sköter sitt. Bara lite tankar under promenaden hem.

 

Tweet or Like

Comments { 0 }

Tre snabba tips för Tjurruset

I dag sprang  jag Tjurruset för första gången.  Jag visste direkt när jag hörde talas om det att det skulle vara min typ av lopp, det var det. Jag sprang mest på kul men hoppades på att hamna bland de 400 bästa. Det blev plats 399 🙂 så nästa år blir det startgrupp 1.

Tjurruset går i skogs-terräng, genom kärr och över stockar och sten. Bitvis vadar man i gyttja upp till midjan. Klafsar i lera gör man mest hela vägen.

Vädret var strålande och stämningen likaså. Solen sken så den kalla leran hann inte kyla ned kläderna så snabbt. Folk var vänliga och respekterade och hjälpte varandra i spåret. Kompisens kille blev lite förvånad när någon vände sig om och och sa -Hej! mitt i snårklättringen -Hej! sa han tillbaka men fick samtidigt en pisksnärt över ansiktet – och insåg att polarn framför varnat för ”Gren!”

Vissa sträckor var banan väldigt smal så tyvärr blev det lite tjockt med folk och kö här och där, speciellt i början. Somliga tar det lite piano och väljer att springa i grupp, vissa kör kombinerad syjunta under vägen (jag tror det är fjolårets mammalediga – de som barnvagnsvandrat i bredd på trottoarerna på Söder och nu släppts ut på grönbete utan vagn). Det var nog också de som råkade ut för mest olyckor – som tappar blicken på spåret letandes efter kompisen bakom och stukar fötterna. När någon snubblar på detta sätt så måste alla fem kompisarna stanna och kolla så att det gick bra. De bildar då något slags igelkottsförsvar mitt på spåret (oavett om någon annan, tex jag, redan frågat och personen är ok).

Tre snabba tips

Tjurruset 2012
Jag är lite av ett ”teknik-freak” så jag roades av att förbättra klafs- och klättertekniken allteftersom under vägen, liksom hur man kan komma om andra löpare utan att klättra på dem. Många tar samma väg som den framför, varför man ofta kan slinka förbi genom att ta ”den andra vägen”. Även det leder nog till en del olyckor eller fördröjning – jag hamnade i väldigt djupt vatten en gång och surfade vid ett tillfälle nedöf en klipp-slänt på en bit lös mossa när jag valt en osprungen väg, inte så smart men då hade jag för mycket endorfiner för att bli rädd och stel så jag klarade mig.

Andra tips är höga knän och små kliv på knähögt vatten – då hinner tassarna inte sjunka ned. Nackdelen är att du trillar lättare om du råkar få in foten under en gren (eller vad man antar är en gren, skulle också kunna vara en löpare från startgruppen före). Hoppa i uppförskullarna – få fart från rötter och stenar. Långa kliv och använd händerna som paddlar i djupare vatten. 🙂

Hur som helst, det var skitkul och jag rekommenderar det. Tack för Twitter och instagram-pepp 🙂 @carnebro, @carlcarnebro, @thesonj, @catarinaclowe, @Sofiaeiw, @fredrikgran, @karinzingmark m.fl.

Efter loppet huttrade vi upp till bilen och bytte om för att sedan kolla på killarnas lopp. Vi ställde oss efter sista kärret och ropade ”BRAA JOBBAT GRABBAR!! NU ÄR DET BARA TVÅ KÄRR KVAR!” hehe

Trots långt bad när jag kom hem och helkropps-balsamering  i Biotherms citrondoft luktar jag fortfarande träsktroll 🙁  Hoppas att det går över tills på måndag. Kläderna åkte in i grovtvätten, får se om de går att rädda.

Tweet or Like

Comments { 0 }

Idag springer kossorna #Tjurruset

I dag ska jag springa Tjuruset. Jag har laddat ända sedan i går eftermiddag, när jag fick tag i en biljett. Vi får se hur det går. Jag hade planerat att vara åskådare men det blir nog roligare så här, både för mig och publiken. Det är det första loppet jag springer. Jag har fått för mig att lopp inte är min grej men jag ska ge det en chans. Och vilket skulle kunna vara bättre att börja med…

Koruset startar 12 och herrarna springer efter vid 13:30.

Om några timmar ser jag ut så här:

 

Tweet or Like

Comments { 3 }

How the hell did she win the muscle growth competition?

It’s really strange, but it looks like I just won the ”Oktoberfest” competition, our training race and health project at work. It was about gaining the most muscle mass (%) during October.

How the hell did that happen? You are probably asking. And so am I.

I will try to answer. I kind of enjoy winning, so I started off with a plan to carefully study muscle growth and diet, and go to the gym at least 4 times a week, to boost my muscles. I googled and I red. The first evening. Three visits at the gym and four portions of protein powder later, I gave up. I love competing, and I love winning. But time is my most limited resource, and doing what I love is simply higher prioritized.

What did happen during the competition, was that I got inspired, and foremost reminded of how good physical training makes me feel, and I managed to focus more on it.

I don’t get triggered by numbers and calculating grams, waist centimeters or bicep growth. It is a nice effect, if you can see a difference, which I usually cannot (the more I train, the fatter I look, its true) but it’s not my core goal and what pushes me forward in my training.

My goals: To be strong and healthy and have fun!

I want a overall healthy lifestyle. With a blend of life ingredients that makes the right balance for me, with diet, exercise, professional and personal development, love and social life. For my training, this is what drives me:

1. To be strong, healthy and live a long life (staying strong and healthy through life).

I want to to be mentally and physically strong and healthy. Training helps me in to improve in both.

I feel really good from physical activity and I like to get my pulse up. I actually enjoy it when my legs are almost burning from heavy training (though I don’t feel the same way about shoulders). I also like pushing myself, challenging my limits.

Its not only physically enjoyable but also mentally recharging. For me, training it is where I get my energy refill and mental relaxation after a long day. I am never as creative as 25 minutes into a running or spinning workout. I just wish it was easier to take notes while running.

I am also driven by fear. Since training brings me so much joy, I fear being physically limited one day (reminded by knee problems in the past, sadly forcing me to give up the art of Capoeira). I dont wish to become stiff and weak with back problems, from all the time I spend in front of a computer, so it is important for me to stay flexible.

2. To have fun

Training should be fun! For me, to invest the time into training, it has to bring me joy in itself. Music is one important ingredient. In the dance, it is of course the key thing. I like a blend of explosive and low intensity training. I also like to improve/develop skills and train hard at the same time.

Marital art and dance allows me to compete with myself, and improve body control and awareness, at the same time as it is social, hanging out with friends and meeting people that I otherwise would never have met. Spinning and running is my own time, when I can either get really exhausted, or just have a good thinking. Fresh air is desired for the latter. Climbing is also great since it combines training and social, but my climbing partners tend to get pregnant so its a found and lost project. 

I don’t enjoy gym training so much, but I do it sometimes anyway. Partly for health reasons, but most for trying to keep a good core stability and strength, which is necessary for reaching better results in my dance classes.

My October training:

1. Gym, lifting weights. Three times. Resulted in a horrible pain, in muscles I didn’t even know existed.
2. Dancing, I have been dancing more than ever in october. All together 19 hours. Not leaving so much room for other training.
3. Spinning, mostly ”cykel puls” at sats.
4. Power walking, spending time in the nature.

My tips:

Either the measuring method was faulty, or my philosophy for training actually works. Decide for yourself. Anyway, here are some tips.

1. Varied diet and training I don’t believe in a few weeks diet for a lasting result. I think eating ”healthy enough” and varied food is the key. I think the body feels better with varied training, with a blend of cardio and strength.  Do some sort of exercise at least four times a week. A long walk is enough. It doesn’t need to be harder than that as a start. You will feel the difference and want more.
2. Find what makes you tick – what is your passion? Training should be something you look forward to. Find out what you really enjoy doing. I have tried everything from handball and badminton, to climbing, martial arts and dancing, it takes a while to find how and what suits you the best.
3. Balance in life Ok, no one is perfect. I am still figuring this out.

Tweet or Like

Comments { 0 }

How do you gain maximum muscle in minimum time?

Our new training comeptition at work has started. It is about who increases his/her muscle mass the most during 28 days, starting yesterday. 8 AM Monday morning, Therese, our internal (training and personal) coach did the weight-in. (I will add my numbers when I get them)

I am not sure what I can win, but its a contest and I kind of like the idea of winning, so I will go for it. The biggest loss if I loose, is some hours spent in the gym and perhaps some fat. I can live with that. So, here I am for the first time surfing on training blogs. Found this in Swedish, can’t say its very inspiering.

I am wondering what difference there is for muscle growth for men respectively women, considering my chances of winning ;). I have heard, or I have surfed, that muscle growth in the short term (12 weeks) is relatively similar, though the results shows that men has a slightly higher muscle mass, while women increase more in strength. In the long term, of course, men’s muscle growth increase much more than women. What is the case for 4 weeks?

I could really use some general tips, if you have any – please give them to me!

Tweet or Like

Comments { 1 }