Archive | Personlig utveckling RSS feed for this section

Från Ullared till Saint-Tropez

På en flygplats i USA, på väg hem till Sverige för att fira jul, funderar jag lite på den resa de senaste 4 åren i mitt liv har bjudit på, både bildligt och bokstavligen.
Det började med en upplevelse om att sitta fast. Professionellt, relationsmässigt och personligen. Jag kände att ruckar jag på en enda sten i det torn som jag byggt upp under mig så kommer allt att rasa. Var hamnar jag då? Jag gick till en livscoach för att hitta riktning och mening. Sedan lossade plötsligt en sten.. och snart därpå rasade hela tornet, och lite därtill, med och utan min hjälp. Ibland undrar jag om coachen trodde jag var mytoman de där kommande veckorna.
Inom loppet av några veckor så hade jag slutat mitt jobb och startat eget företag. Då gick min far plötsligt bort. Bearbetning av sorg ledde till bearbetning av uppväxt och funderingar kring grundvärderingar och meningen med livet, och framförallt med mig. Jag plöjde böcker, letade svar. Jag kunde inte låta min dåvarande sambo vara stark åt mig eller ge mig tröst när jag tidigare inte klarat att varit starka tillsammans. Vi gjorde slut. Drömmar i kras. Tomhet. Separationen innebar att jag måste hitta nytt boende. Och mitt i allt, med att hantera dödsbo, separation och lägenhetsletande, så skulle jag bygga mitt nya företag. Crazy! Inser jag så här i efterhand. Varför tog jag inte en anställning? Envis som en jävla åsna. Men på något magiskt sett rullade livet, och företaget, vidare. Några av de största, mest omvälvande förändringar i livet, både privat och professionellt (även eftersom de vuxit samman) hände på samma gång. Jag var trött, men kände  kände mig på något sätt ändå stark, fortfarande trygg i min, jag kallar det grundlycka, och trygghet i att det blir bra på andra sidan. Jag kände ett lugn i kaoset, även fast jag knappt fattar hur jag stod upp så här i efterhand.

Continue Reading →

Tweet or Like

Comments { 2 }

Jag är källan av energi. Meditation med dummies del tre.

Tredje klassen i meditation. För dig som är ny i följetongen kan jag nämna att jag just nu tar en kurs i meditation (det är jag som är dummien) Detta är min upplevelse/erfarenhet av den.

Jag är källan av energi.

yoga_energi

Tydligen är vi alla källor av energi. Yogans andningsövningar underlättar att bli medveten om sin energi och därmed skapa möjlighet att påverka den. Jag har massor av energi, men liten förmåga att påverka på den, jag vill gärna kunna rikta den i större grad. Vi övar oss i att andas på klassen. Genom en näsborre i taget (eller man fokuserar på en i taget, man andas genom båda). In vänster och ut höger – ett, vi räknar, in höger och ut vänster – två, in vänster och ut höger – tre… osv. På varje fem-tal ska man andas in och ut med båda näsborrarna. Missar man räkningen så får man börja om från ett. Jag räknar noga eftersom jag inte vill göra fel. Jag vill inte heller hamna sist i räkningen, missar jag så kommer jag att vara tvungen att hyperventilera för att hinna ikapp, tänker jag som smygtävlar i andning med yogakamraterna. Jag vinner.

Yogan är eg till för att förbereda för meditation men kan också vara en avspänningsövning i sig. Det är Yoga Nidra vi lär oss i den här kursen. Den är annorlunda från all annan yoga jag testat eftersom man ligger still, en form av Tantra Yoga med djupavspänning. Grenen utvecklades under 60-talet och går ut på att man lyssnar på en röst/instruktion med avslappningsövningar, eller snarare avslappningstankar och bilder. Det ska vara bra för att kunna hänge sig mer åt livets föränderlighet och samtidigt vara ett med sig själv. Att leva helt och fullt.

“Pratyahara” innebär att man drar tillbaka sinnena från omgivningen “withdrawal of the senses” och bygger upp ett medvetet lugn inom sig, att bli oberoende av påverkan utifrån, oavsett om den är fysisk eller mental. “Pratyahara is the stage at which an expert learns how to control the “tentacles” of consciousness..”*

Att lyssna och låta tankarna komma och gå

Första steget i den påföljande meditationsövningen går ut på att lyssna. Lyssna. Låt ljuden vara en del av meditationen. Instruerar instruktören. Anledningen till det är egentligen inte lyssnandet i sig, som jag förstår det, utan som en förberedelse för att senare inte bli störd av ljuden i den faktiska meditationen. Kanske även för att öva acceptans av yttre påverkan/störningar generellt. Det är min tolkning.

Jag lyssnar. Folk pratar på gatan, elementet surrar, någons mage kurrar. Tankar slinker in mellan ljuden och ljuden i sig väcker nya tankar, massor av tankar, de poppar upp som popcorn i en kastrull, popp popp. Fokus på ljuden! Acceptera att du kanske glömde lyssna och kom tillbaka till att lyssna. Sedan ska vi släppa ljuden och fokusera på tankarna och känslorna som tar vid. Ett tillfälle att välkomna tankar. Nya tankar och idéer. Jag får prestationsångest och plötsligt  stannar popcornmaskinen. Inga nya tankar. Eller idéer. Det verkar bara finnas två, tre tankar i mitt huvud och de har varit där hela dagen, jag är trött på dem. Jag tänker på att jag inte vill tänka de tankarna.. är det det som är min tanke? Känns ju kontraproduktivt. Jag vill tänka på något nytt och spännande! Skapa inga nya tankar och påverka inte tankarna. Låt dem bara komma och gå. Jag känner ett litet behov av att tänka klart en tanke innan jag börjar på en ny. Instruktören säger att de som får många bra idéer egentligen inte får så många bra ideer  – utan att de helt enkelt får väldigt många ideer totalt sett där ett fåtal är bra. De bra tankarna kan man utveckla senare men just nu ska de bara få sväva förbi. Det här kräver övning!

Jag vill lära mig mer!

Tidigare inlägg

 

* http://yoga.iloveindia.com/limbs-of-yoga/pratyahara.html#sthash.pNo1WsW6.dpuf

 

Tweet or Like

Comments { 0 }

Här sitter jag… det är jag som sitter här

Andra klassen i meditation.

Passet är varvat med teori och praktik. Övningarna går mycket bättre denna gång. Jag har valt en bättre plats där jag känner mig bekväm. Yoga Nidra och meditation. Det känns bra. Jag är nöjd med att jag kan sitta still även om jag inte riktigt har kläm på övningarna, tänker att det ger med sig med tiden. Vi övar oss i medvetenhet “Här sitter jag och känner X, det är jag som sitter här och känner X”, typ. Vi får övningen i hemläxa.

Så var det det här med kursreglerna.. Vi är betydligt mer förberedda denna gång, fast beslutna om att “göra rätt”. Vi kommer i god tid! Så tidigt att min väninna hinner måla om naglarna innan klassen börjar. Vi kommer in i salen i ett moln av nagellack och aceton. Attans! Vi försöker se så snälla och yogamässig ut som vi bara kan så att ingen ska lokalisera doften. Vänninans spretande fingrar avslöjar oss eventuellt. I den korta pausen måste min vän kolla om hon fått svar på ett sms. Hon ska alltså egentligen inte använda mobilen utan bara snabbt kolla om hon fått svar, det är skillnad. Hon fastnar i mobilen. Yogainstruktören tittar på min vän, som tittar på mobilen. Så sitter de ett tag. Sedan börjar klassen igen.

Tid till hemövningar

Kursen består av passen och av hemmaövningar där emellan. De ska genomföras varje dag, 30 min om dagen. Det blir ganska intensivt. Det är svårt att hitta och reservera tid. Instruktören motiverar mig med att i längden vinner jag mycket mer tid än vad meditationen tar. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen är tydligen bra. Alternativt när man kommer hem från jobbet eller innan träning. Jag funderar på hur jag ska klämma in hemövningarna i schemat. Jag går oftast direkt till träning och efter är jag vrålhungrig. Man ska inte meditera mätt. På sats är det svårt att hitta rum och ro, om man inte mediterar i romaskinen ;). Det får nog bli på morgonen ändå, hej då älskade snooz, vi skulle ju ändå inte ses mer!

Var ska detta sluta!?

För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle gå en kurs i meditation. Det lät för flummigt för mig. Poweryoga kanske, på sin höjd, för ökad styrka, balans och smidighet. Sedan dess har jag läst mer om hur hjärnan fungerar och blivit nyfiken. Nu känns det inte så flummigt längre, mer vetenskapligt. Eller så är det jag själv som förändras..

I lördags hade jag huvudvärk. Jag tog en alvedon och inspirerad av yogapositioner jag just läst om tänkte jag att om jag ställer mig på huvudet och liksom låter blodet strömma genom huvudet så kanske alvedonen verkar snabbare. Jag ställer mig på huvudet. Hur var det nu… Medveten om värken. Det gör ont. Acceptera den. Ja, det gör ont, det kommer nog att göra det ett tag. Lokalisera värken. Det är i huvudet det gör ont. Nu börjar det även göra ont huvudet. Fyll sinnet med information. Här står jag på huvudet på min yogamatta och har ont i huvudet. Det är i huvudet det gör ont och nu också på huvudet. Det är jag som står här på huvudet.. Vänta nu, står jag verkligen på huvudet!?

Skamset slänger jag ett öga genom fönstret så att inte grannarna står och pekar, byter snabbt om och går till gymmet. Huvudvärken glömde jag helt bort.

Session ett.
Tidigare inlägg.

Tweet or Like

Comments { 0 }

Meditation – ett effektivt sätt att snabbt varva ned?

Vem hade kunnat ana att det skulle vara så ansträngande att koppla av. Igår var det dags för första klassen i min meditationskurs, Antar Mauna. Jag kände mig mer utmattad än avslappnad efter första kurstillfället, men det ger nog med sig. Kan ha berott lite på nervositet inför klassen. Här är några erfarenheter och reflektioner.

Att vara i “god tid” är relativt och regler gäller väl inte mig här heller, eller?

Klassen skulle börja kl. 19:30. Jag och min vän kommer till yogastudion i god tid, kl 19:21, med 9 minuter tillgodo för att byta om, perfekt! Men instruktören ser inte helt nöjd ut. Hon vill börja lektionen nu på en gång och antyder att vi är sena. Medan jag byter om  lägger jag 30 sekunder extra på att hitta mailet med information om kursen, så att jag säkert vet att vi har rätt (och hon alltså har fel) när jag, ombytt och klar kl 21:27 – fortfaranade med god marginal alltså – kommer ut och påpekar att “eh, hm.., vi börjar 19:30 enligt informationsmail” (Hihat virvel). Min väninna nickar menande och uppbackande, Mhmm! (hihat igen). Jag sväljer meningen “det kommer säkert droppa in fler” när jag kliver in i salen och ser att den är full.

Utan att fatta det har jag brutit mot regel 1 och 2 innan kursen ens har startat – att vara i god tid och inga påslagna telefoner. Checka in på Foursquare vågade jag först när jag kommit ned i tunnelbanan.

Regel nr tre har jag faktiskt också brutit mot. Förbudet av parfym och deo. Men det borde vara både preskriberat och dunstat under de 12 timmar som gått sedan jag sprayade mig. Bättre med spår av parfym än svett ändå, tänker jag, och hoppas faktiskt att fler brutit mot just denna regel. Heltäckningsmattorna som täcker golven borde vara större källa till allergiska reaktioner, om vi ska vara petiga. Generellt tycker jag att regler är nyttiga men att de bör ska tolkas med sunt förnuft, på det sätt man inte stör eller förstör för någon annan.

Första klassen. Att ligga stilla i mörkret på stranden.

 IllaGrandeBrazilVi har kommit in i salen och sitter ca 20 personer i en halvmåne på tygmadrasser på golvet. Instruktören vill veta vad alla heter, trots att hon just prickat av deltagarlistan där alla namnen står. Det lättar upp stämningen lite när alla presenterar sig, kanske var det tanken. Tjugo minuter går till att prata om när kursen startar och när folk vill att den ska starta, 19:20 eller 19:30. Vi bestämmer oss för att 19:20 blir bra. Alla godkänner tiden. Normalt hade tidsåtgången för detta gjort mig stressad men just idag har jag bestämt mig för att jag inte har någon kontroll över dessa två timmar och att de får spenderas precis så som det nu blir. Med den icke dömande approach som jag bestämt att behålla genom hela kursen försöker jag fokusera på vad instruktören säger framför hur hon säger det. Och att inte låta tankarna sväva iväg. Det är en utmaning. Instruktören pratar. Och pratar. Hon har samma färg som dynorna i rummet, noterar jag. De är i någon slags orangerosa nyans. Hon är orangerosa från topp till tå och smälter in i dynan som hon sitter på. Hon har tre stycken koftor med sig, i precis samma ton. De ligger på dynan. Jag undrar om hon kommer att byta kofta tre gånger under klassen. Eller ska hon ha alla tre, är hon väldigt frusen? Säljs det mycket kläder i orangerosa? Jag koncentrerar mig så mycket på att koncentrera mig att jag blir helt matt. Vi har ännu inte börjat med övningarna. Meditation är ett effektivt sätt att snabbt varva ned – säger hon sedan och då blir jag genast närvarande.

Vi börjar med en avslappningsövning, liknande “kroppskänning” om du känner till det. Inga konstigheter. Eller jo, lite. Känn mellanrummet mellan dig och madrassen. Var kvar i mellanrummet. Det är ologiskt. Jag känner madrassen. Genom den känner jag golvet. Jag försöker känna mellanrummet. Känner och känner. Jag känner hur det kliar på ryggen. Jag kliar. Då börjar det klia på benet. Jag kliar. Så försiktigt jag kan, för att inte störa. Det pirrar i benen, jag vill sparka lite med dem. Jag bänder fötterna fram och tillbaka i ett försök att ljudlöst få stopp på pirret. Foten knakar. “Ligg stilla” säger instruktören. Aj! Madrassen börjar kännas hård. Det känns som om huvudet ligger på ett berg. Filten är i ylle och den killas på armarna som är bara. Jag undrar hur  många som haft filten innan. Tänk om det är löss i filten! Nästa gång ska jag ta med ett eget lakan. Jag undrar hur mycket hudrester det ligger i heltäckningsmattan från barfota yogautövare, kanske borde det finnas en fottvätt i anslutning lokalen. Du går på en strand i solen fortsätter instruktören. Jag ser min strand tydligt. Äntligen är jag med. Stranden ska leda fram till en sommaräng med kor och det ska dofta midsommarblomster. Där blir det krock, min strand ligger i Brasilien! Den är kantad av djungel med vattenfall och det luktar atlantisk regnskog och sump. Inga kor i sikte, en sköldpadda eller apa på sin höjd. Men jag tror att poängen går hem ändå.

Jag gillar inte riktigt att ligga där i mörkret. Jag känner mig inte helt bekväm med att ligga på rygg och blunda i ett mörkt rum fyllt av främmande människor. De är för nära inpå. Eller så är lokalen för liten för så många. Det är mörka väggar vilket får den att kännas mindre än om den varit ljus, tror jag. Jag ska norpa en annan plats nästa gång.

När jag lämnar lokalen känner jag mig mer utmattad än avslappnad. Men jag ser likväl fram emot nästa gång och resten av kursen, jag är motiverad och hoppas/tror nog att den här uppförsbacken jag upplever kommer att planas ut. Kanske redan i morgon!

Fortsättning följer..

 

Tweet or Like

Comments { 3 }

Kurs i Antar Mauna – tantrisk meditation för inre stillhet

Jag har signat upp på en intensivkurs i meditation tillsammans med en vän. Nu ska vi bli rysligt närvarande, fokuserade och medvetna. Jag känner mig förväntansfull men också lite nervös inför för första tillfället. 

För ett år sedan bestämde jag mig för att testa meditation, för att motverka stress och bli så där härligt närvarande i allt jag gör. Det känns som ett återkommande tema oavsett om det rör personlig lycka, framgång eller relationer så jag har bestämt mig för att göra ett försök. Jag hittade några appar med övningar och läste en hel del böcker om mindfulness och om meditation i vardagen. Dock har det varit svårt att hitta tid och rum att genomföra det kontinuerligt, vilket jag tror krävs för att hitta rätt “teknik”, så nu har jag signat upp mig på en intensivkurs tillsammans med en vän för att få rutin på det.

Jag har varit på en klass i meditation en gång, en halvdag med en mix av gongmeditation, skrattyoga, skakyoga och lite allt möjligt. Det var lite överkurs för en nybörjare. Den här gången tänker jag ta der från ruta ett.  Det vi bestämt oss för att testa är “Antar Mauna”, en sk. tantrisk meditation (än så länge vet jag inte riktigt vad det innebär, återkommer på den).

Meditation-cirkel-Haa-Course-Centre_image_365_wSå här beskrivs kursen:

För att kunna meditera behöver du inte förändra dig. Meditationen börjar här och nu, i den situation du befinner dig.Den utgår från dig som du är. Genom metoden, i det första steget av Antar Mauna, upptäcker du ett nytt, accepterande sätt att förhålla dig till din omgivning. I nästa steg lär du dig att uppleva ditt sinne och att spänna av inför det. Du blir vän med det och dess innehåll kan strömma fritt och kreativt. Begränsande tankar och tillstånd frigörs och släpps på ett harmoniskt sätt och sinnet faller till ro. Du kommer allt närmare upplevelsen av att vila i dig själv.

Passen är två timmar per tillfälle, två gånger i veckan. En förutsättning för att få delta är att man åtar sig att lägga 30 min per dag på “hemläxor” under de 4 veckor kursen pågår. Mobiltelefoner får inte vara påslagna i lokalerna och man får inte använda parfum.

Jag är förväntansfull men faktiskt också lite nervös, eller ganska mycket nervös. Främst är jag spänd inför att behöva sitta still så länge. Det är inte en favorit. TVÅ timmar på en madrass, pulsen ökar bara jag tänker på det.

Jag har lovat mig själv att hålla ett öppet sinne inför vad som kommer och att ge det ett geniunt försök. Det “enda” jag har att förlora (utöver kursavgiften på ca 1600 kr) är ju trots allt tid, vilket i ju för sig är min mest värdefulla resurs 🙂 så jag ser det som en investering i framtiden – för mer effektiv tid med större närvaro och kanske ett längre liv med mindre stress i slutändan. Win win. Om instruktören är sävlig, på ett sådant extremlugnt stressande sätt, så ska jag försöka att inte sitta på nålar om jag känner att två timmar hade kunnat komprimeras till en. 🙂 Vi får se hur det går!

 

Tweet or Like

Comments { 2 }

Kundaliniyoga och meditation – skrattyoga, skakyoga, gongmeditation och en puuung

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag har bestämt mig för att prova på yoga och meditation. Några stapplande steg har jag tagit in i det som kallas mindfulness med dagliga övningar. Får se vart det leder. Jag har alltid tyckt att det varit lite för flummigt hippieaktigt, men efter att ha läst ett par mer vetenskapligt inriktade böcker om mindfulness och meditation så känner jag mig motiverad att testa.

Så, igår gjorde jag slag i saken och var med på en halvdag med kundaliniyoga och meditation.

548929_10151388194087339_223495166_n

Det var till störst del en givande upplevelse. Bäst gillade jag yogan. Jag är lite förundrad över hur folk kan koppla av/bort så snabbt, som att de vrider om en knapp och allt blir svart, eller var de nu tar vägen. Somliga låg verkligen och snarkade, högt och ljudligt. Lite väl bortom kontroll, kan jag tycka. 🙂

Det var bara jag som var nybörjare så det var kul att se dessa yoga-masters in action i den här kompotten av yoga-varianter. Jag hängde på hyfsat men vid tre tillfällen tappade jag koncentrationen och bara stirrade faschinerat.

Skrattyoga – Frigörande. Roligt. Men o så märkligt. En hel sal av människor som plötsligt, på en given signal, gapskrattar. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det kan jag göra om.

Skakyoga – OMG! Jag råkade göra misstaget att tjuvkika under den här övningen och höll på att kikna. Folk stod som besatta och tokskakade helt sinningslöst. En kvinna som etsade sig fast i minnet stod med öppen mun och med tungan slängandes utanför, som en hund, och lät huuaoall huaellaaahella ungefär. Den här tar nog lite övning att bli bekväm med.

Puuuung – I en av övningen skulle vi sitta i lotusställning med händerna framför oss – kupade som om man håller upp ett klot framför sig – på det sättet skulle man ropa Uuuuung i kör, tror jag, men det lät precis som att alla ropade puuung, högt och utdraget, vilket för mina ögon såg ut som at folk satt och höll i en föreställd jättepung. Barnsligt, jag vet, men roligt. 🙂

12516_10151388194172339_906230302_n

Gongmeditation. När min vän bjöd med mig på gångmeditation så tyckte jag att det lät intressant, jag vill ju lära mig att meditera och jag gillar att gå, ogillar generellt att sitta stilla, men jag undrade hur de gör för att undvika att krocka när de går runt i salen och mediterar, om man går i en cirkel eller huller om buller, men tänkte att det märker jag. Jag blev sedermera varse om att jag uppfattat benämningen fel och att det inte hade något med gång att göra, utan gong, som i gong-gong, en klocka.

Jag upplevde ljudet från gongen som lite obehagligt stundvis, högt och stegrande, lite som en upptakten i en thriller, inte så avslappnande. Vanesak gissar jag.

Sat nam!

Tweet or Like

Comments { 1 }

Jag håller låda i egen byrå framöver. Här är mitt företag Comsicom!

När körsbärsträden stod som högst i blom och vännerna smaskade på glass i Kungsan med kameran i högsta hugg så inledde jag mitt nya projekt – Comsicom.

Jag planterade ett litet frö i höstas, som nu växt till sig och fått chans att knoppa. Mitt nya projekt heter Comsicom, och ska hjälpa fler företag att skapa goda bestående relationer med sin marknad med hjälp av digital PR. Förhoppningsvis blomstrar affärerna till hösten.

Så, vad ska jag göra då?

Jo, jag hjälper företag att få grepp om sociala medier och att använda dem på ett effektivt och lönande sätt. För mig innebär det att sociala medier är integrerat i affärsprocessen, att aktiviteter har tydlig koppling till verksamhetsmål och vad som driver företagets affär, varje dag. På sikt leder det till lojalare kunder, ökad försäljning och kostnadseffektiv R&D. Därför erbjuder jag både operationell och strategisk support. Ett av mina hjärteområden är community management, med en närvaro baserat på personligt engagemang, där ett utbyte av ideer och information möjliggörs. Jag vill hjälpa företag att engagera sina medarbetare i pr-arbetet, att bli bra Community Managers helt enkelt.

Jag bytte in mitt anställningsavtal mot ett partnerskap med Mynewsdesk. Som “super user” av Mynewsdesks PR-plattform kommer jag att hjälpa deras kunder med att skapa och underhålla nätverk av  journalister, bloggare och andra nyckelpersoner genom bl.a. optimering och underhåll av social media newsrooms samt framtagande av engagerande pressinformation.

Comsicom består hittills i stort sett av mig. Med mig kommer ett nätverk av riktigt bra människor som jag samlat på mig under min tid på Mynewsdesk och FindAgent. Där jag själv kommer till korta, i tid eller spetskompetens, finns resurser inom produktion, skribenter, strateger och inspiratörer. Jag jobbar också gärna tillsammans med andra byråer i projekt eller samarbeten.

Jag anser att bra kommunikation kommer inifrån. Jag tror inte på genvägar för att skapa goda bestående relationer, det handlar i grunden om ett genuint engagemang för kunden och andra nyckelpersoner på företagets marknad. Stödinsatser, som en bra reklam eller skön guerillakampanj kan vara utomordentlig för att påverka ett köpbeslut, stärka ett band som redan finns eller skapa medvetenhet, men det bör inte vara huvudspåret, anser jag, det måste finnas ett nät av äkta bry-sig-om som fångar upp kunden. Medarbetare, och även kunder, blir allt viktigare delägare i företags varumärken, desto mer de rör sig i sociala nätverk. Det bör man värna om i marknadsföringen och speciellt inom PR. Med rätt teknik kan företag utnyttja fördelarna med webbens sociala möjligheter och minska avståndet mellan verksamhet och intressenter. Företag har idag möjlighet att nå långt bortom gårdagens gränser för att påverka sin mediaexponering och digitala närvaro. En av utmaningarna är att ta tillvara på både interna och externa kompetenser och se till att sammanföra människor som har utbyte av varandra.

Jag ser fram emot att få jobba med företag som vill göra den sociala (medie)resan!

Givetvis har Comsicom fått ett eget pressrum på mynewsdesk. Även Facebook-sida och Twitter. Det är min laboratoriemiljö, kan man säga. Hemsida får vänta, nu vill jag fokusera på kundernas utmaningar.

Dagens media skrev några rader om Comsicom idag.

Tweet or Like

Comments { 1 }

Hej då Mynewsdesk! Stort tack till alla fantastiska kollegor, kunder & partners. Nu går jag min (egen) väg.

Stunden har kommit att ta farväl. På återseende. Jag har slutat på Mynewsdesk, efter fem år på företaget och mer eller mindre dinosauriestämpel. Jag tar med mig många fina stunder, många fina kontakter och är många erfarenheter rikare. 

Det har varit en spännande lärorik tid på Mynewsdesk. Det har också varit väldigt, väldigt roligt. Oftast. Det är speciellt att få ha varit en del av företaget just under de här åren. En sådan tid kan inte återskapas. Från ett litet entreprenörsdrivet företag, med ett charmigt kaos – till ett hyfsat stort internationellt företag, ägt av en traditionell mediekoncern, nu med ett betydligt mer komplext kaos ;). Ett typiskt tillväxtföretag inom media skulle jag gissa. Jag är stolt över mina kollegor och det vi uppnått. Man blir lite blind när man är mitt upp i jobbet, känner sig konstant otillräcklig när allt sker så snabbt och alla aktiviteter blir som en droppe i havet av allt man vill åstadkomma. Varför är det alltid när man byter jobb som man inser att man faktiskt gjort skillnad? I framtiden ska jag tillåta mig själv att stanna upp lite oftare och att utan självkritiska glasögon se på vad jag gjort istället på allt jag också hade velat göra.

Sista veckan kantades av många olika känslor. Jag har fått ett starkt band till företaget och jobbet har blivit mer av en livsstil än ett arbete. Om morgnarna var jag som nyförälskad i min kommande utmaning, med pirr i magen och lyckorus. På dagarna koncentrerade jag mig på att slutföra och överlämna projekt. På kvällarna kände jag separationsångest och osäkerhet. Så kom en ny dag.. och så kom sista dagen. När jag till sist klev ut genom dörren kände jag mig med ens oberoende och lätt. Jag fyllde lungorna med en ny doft av frihet och säkerhet. Det är dags för en ny epok! När jag promenerade hem hade jag kunnat skutta över kanten på Årstabron, säker på att jag kunde flyga. Jag ska starta eget och det känns bara så rätt!

En av mina största farhågor med att driva eget företag, som konsult, har varit rädslan att det ska vara ensamt. Jag trivs med ett bra team omkring mig, det känns jätteviktigt både socialt och professionellt. Men jag har nyligen insett att mitt professionella nätverk utanför Mynewsdesk faktiskt redan idag är lika viktigt som kollegorna på kontoret. Och personerna och relationerna finns kvar. Så, kära kollegor och vänner, vi säger inte “hej då!”, vi säger “vi ses snart igen!” Kanske redan på torsdag!

KRAM

(Bilden har @martmannen ritat, eller han gjorde originalet som jag sedan förstört lite)

Om min nya utmaning, Comsicom.

Tweet or Like

Comments { 7 }

Hur du dödar en byråkratisk kannibal

Carolina Norén hade en fängslande dragningTrollen och rollen igår, där hon bjöd på några berättelser ur sin vardag som programledare på Sveriges Radio, där hon stundtals fått dunka huvudet i väggen i sin kamp mot energitjuvar och ständiga omorganisationer med chefer som vill förändra, mest för förändringens skull. Hon hade ett par tips till den som sitter i liknande situation.

Hon förmedlade en bild av jobbet på ett nystartat program, med entreprenörell anda och kreativitet och förändringen i tillväxten till en mediegigant, med tillkomna strukturer och byråkrati som ibland hotar att kväsa den individuella lusten och möjlighet att utföra egna idéer.

Carolina bjöd på några händelser från hennes tid som programledare och berättade om lyckade projekt som börjat som en halvgalen idé, där arbetsgivaren inte alltid varit med på noterna från början. Bl.a  om hennes spontana idé att sända radio hemifrån sitt kök, för att få mer avslappna intervjuer, som visade sig vara ett lyckat tilltag (i alla fall fram tills husbandet började dröja sig kvar allt senare på kvällarna och lägenheten förvandlades till nattklubb). Hon berättade också om ett lite mindre roligt exempel och en tuff period i sitt liv, när hennes tjänst “tappades bort” under barnledigheten och hennes kamp om att få tillbaka den.

Carolinas viktigaste budskap, var att inte låta sig tappa sin övertygelse trots motgångar. Att inte tappa sin krativitet. Och framför allt, att inte tappa tron på sig själv. Att inte rätta sig in i ledet och ge upp. Ibland får man helt enkelt köra en fuling och hitta bakvägar för att få igenom det man starkt tror på. Sedan, när projekt visas vara lyckade, kommer det ofta också mer pengar smygande. Fast, säger Caroline, finns någon ära i framgången så var beredd på att den landar på chefen. Du får nöja dig med att du för ägna dig åt det du brinner för.

För att orka ta striden mot “den byråkratiska besten” är rådet att omgé sig med goda vänner, en bra terapeut och en trevlig familj.

Måste nämna att Carolina hade med sig en egen cd-spelare och spelade upp signaturmelodi och jinglar till sina berättelser.

Tweet or Like

Comments { 0 }

Om att våga misslyckas och hur det kan stärka företagskulturen

Ikväll fyller Mynewsdesk Red Follower ett år. Idén till figuren föddes egentligen redan för två år sedan, på Spinngalan. Det här inlägget berättar hur figuren föddes, men främst handlar det om mod att misslyckas.

Vintern 2009 var Mynewsdesk huvudsponsor för Spinngalan. Vi skulle under kvällen presentera ett pris som vi ville instifta, som skulle delas ut året därpå. Priset skulle belöna en organisations genomgripande pr-arbete och engagemang med sina målgrupper på den sociala webben, och avgöras med stöd av teknisk mätning. Det stora PR-priset, kallade vi det. Spinn-arrangörerna tyckte att det lite tog udden av det stora Spinnpriset, så vi fick döpa om det. Det gjorde inget.

Vi hade förberett en ganska färglös traditionell presentation, med information om priset. Två kvällar innan Spinn kände vi knuten i magen. Det kändes liksom bara fel. Vi tog en brain storming morgonen därpå, med fokus på storming, och lade upp en ny plan (tyvärr hann vi inte involvera arrangören i planen, ledsen för det.)

Med oss till Berns salonger, hade vi vår nye vän “människan”, en skyltdocka vi lånat från Beyond Retro som vi klätt in i rött papper. Hon föreställde målgruppen – den bortglömda individen i all kampanjhysteri, “virals” och annonsvärden. När gästerna kom, satt hon på knä och väntade i foajén. Hon skrek för full hals “HALLÅ! Släpp ut mig! Jag bryr mig inte om pr.. hör ni mig, hallå, jag är instängd här inne”, osv. Problemet var att vi underskattat nivån på sorlet och mängden folk som strömmade in, som fullständigt åt upp den stackars rösten och den lilla spelaren och faktiskt också den lilla dockan.

Så, ett par timmar senare, när Kristofer Björkman går igenom hela Berns salongen, med Sveriges hela pr-bransch samlad, med människan uppslängd över axeln – fortfarande inklädd i rött inslagningspapper och skrikandes, nu högt och ljudligt, men denna gång innehållandes, ja just det, mig! – Så är det nog ingen som känner igen figuren från ingången. Vi packar ivrigt upp mig på scen, som en generad julklapp, vilket symboliserar målgruppen som vi nu släpper ut, som vi ska lyssna på och lyfta upp, i vår tävling.

Hur som helst. Kvällen flyter på. Peter Ingman, VD på Mynewsdesk fick dela ut ett pris, som sig bör när man är sponsor.

Peter , som på eget initiativ kommit på att  “jag vill klä mig som drag queen på Spinn”, vilket han såkart fick – vi förespråkar respekt för individen – var den enda som gjorde Petra Mede så paff att hon inte drog ett enda skämt under Peters prisutdelning. Vår stajling av Peter är en historia och ett äventyr för sig, att berättas någon annan gång, men det var inte lätt att hitta en peruk som matchade Peters hy, eller rättare sagt fåfänga.

Resultatet blev rätt bra ändå. Peters sash (eller ordensband), med texten “Årets PR-slampa” blev stor succé, och den som vann dragkampen framåt midnatt var pr-konsulten Jerry Silwer.

Hur (miss)lyckat det var överlåter jag till deltagarna att avgöra men vi gjorde i alla fall avtryck hos några. och vår follower var garanterat kung på dansgolvet, där hon var centrum i dansringarna och svängdes runt av dansanta pr-personligheter natten lång (eller tills hon gick i två delar).

År 2010 är det dags för sponsorn att dela ut sitt pris. Det fick heta “Hur social är du lille vän?”  och genomfördes i samarbete med Lissly, som hjälpte oss att ta fram en analys på alla nominerade företag, deras engagemang och omnämningar i sociala medier. Jag ville göra något synligt, något som vidareutvecklade fjolårets flopp men med potential att flippa, och något med en röd tråd. Temat fick bli “Follower”, efter att Facebook  nyligen bytt ut “fans” mot likes och twitter followers var hett debatterat.

Tävlingen “Hur social är du lille vän?” belönade företag i skalan 1-10 followers (se kriterierna), där Electrolux gick ut som vinnare med 7 followers.

Vinsten var, utöver pressrum, bevakning hos Lissly och den stora äran, en follower.
Galagästerna fick också sällskap av fem stycken followers under fördrinken.

När jag på ett måndagsmöte ett par veckor tidigare stod framför mina kollegor och berättade om aktiviteten, och att jag beställt 15 st kroppsstrumpor i röd spandex till Spinngalan, och ville ha 14 frivilliga, så var det ingen som längre ville gå på Spinn. Eller jo, fyra tappra supporters, som tur var inkluderade vår VD och grundare. Jag fick på allvar hot om att folk skulle säga upp sig, om jag gick vidare med min idé. Aj då! Ger man sig in i leken, så får man leken tåla, tänkte jag, och stod på mig, jävligt nervös men (relativt) övertygad om att det skulle leda till något bra. Och det gjorde det. Ett par personer vände mig föraktfullt ryggen, i  min dräkt, väldigt tydliga med sin åsikt (vilket gav mig insikter av ett helt annat slag, vilket jag också är tacksam för) men de flesta var positiva. Den största vinningen var dock internt.

Förutom den uppmärksamhet “followern” skapade kring Spinn, utsatte vi fåra kollegor för några ytterligare skamliga tillfälllen. Efter ett tag vänjer man sig med det mest märkliga ting, som utsvängda byxor t.ex, och vår follower smalt in i vardagen. Idag fullkomligt älskar man Follower och hon/han poppar upp där man minst anar det, faktiskt över hela världen. Det har som inget annat enskilt fenomen lyckats samla medarbetare kring en gemensam sak, och har även lockat fram en lekfullhet och ett mod att uttrycka sig. Det har blivit en symbol för vår gemenskap. Jag är stolt över Follower, och jag är stolt att jag vågade tro på en idé i motvind.

Men jag gillar också att testa nytt, och börjar ledsna på vår röde lille vän, som är i behov av förnyelse.

Förnyelse behövdes även på Spinn. Ikväll är det Cision som bär sponsorsfacklan vidare. Jag hoppas att ni håller den högt!

Kul i alla fall att vi får äran att presentera er:

För mig är ni digitala vinnare allihopa, Brit Stakston, Niclas Strandh, Paul Ronge, Hans Kullin och Jerry Silfwer, men påverkar mig på olika sätt.

Läs mer om Spinn och Mynewsdesk:

Mynewsdesk: Röda “followers” ersätter PR-slampa på #Spinn10
Mynewsdesk: Varför en skyltdocka i rött omslagspapper?
Dagens Media: Mynewsdesk instiftar eget Spinn-pris
Dagens Media:Knark, förnedring och kärlek på Spinn

 

Tweet or Like

Comments { 2 }