Archive | Casual RSS feed for this section

Nu ska det bli åka av!

Äntligen har jag skrivit och klarat körskoleprovet! Det var på tiden, kan man tycka. Puffen var att jag flyttat till USA och här i North Carolina är man verkligen helt strandsatt utan bil (på tre månader i somras såg jag kanske två lokalbussar i Greensboro, och har ingen aning var det finns en busshållsplats). Tyvärr får jag väl ta om kortet när jag kommer hem men den dagen den sorgen.

Fredagens planerade bilköp skar sig så här är föremålet för kvällens övningskörning, perfekt!

20150125_155748

Man känner sig onekligen lite dum i USA utan körkort. Alla förutsätter att man har det, jag fick förklara tre gånger för körskolan att jag behöver ta det från början:

– Ma’am, you can drive for three months on your license
– No, the thing is I don’t have a driving license from home, I need to take it here!
– You need to renew your license?
– No, I need to take it, I don’t have one at home. I need to take classes.
– You don’t have a driving license at home ma’am?
– No, that is correct.
– You don’t drive a car at home?
– No, I don’t.
– How old are you??
– 35! Personen i andra änden blir tyst. Varpå jag känner mig tvungen att förklara att jag är ganska normal ändå, ”eh.. you see, its like this, in Stockholm we have very good local transportation, with buses and trains, and actually I walk everywhere since I live in the city… its a bit like New York in a way, but smaller, so I have never really needed a driving license. It is rather common there you see, not to have it, actually..”
– Welcome to USA maám!

Learning Permit 

Att få Learning permit, som krävs för att få övningsköra, var supersmidigt. Vi åkte bara till DMV-kontoret, jag legitimerade mig och fick göra testerna på en gång. Som tur är behöver jag inte vänta på mitt social security nummer, som dragit ut lite på tiden (men behöver det nog för att få ut körkortet).

För att få learning permit krävs bevis på bostadsadress i North Carolina (ett myndighetsdokument eller dyl), personbevis (pass) och ett I94/visum. Man får inte ta körkort på turistvisum.

Jag läste igenom boken, eller häftet, två gånger och kikade igenom en lista med vanliga frågor. Testet är uppdelat i två delar. Ett för vägmärken, som görs tillsammans med ett syntest i ett slags tittskåp. Jag satte alla, eller så många jag hann innan jag blev avbruten och administratören ville gå vidare till nästa test. På teoridelen görs svaren på en dator, med totalt 25 frågor varav man behöver 20 rätt. När du svarat rätt på 20 så får du inga fler frågor. Mitt mål var 20. Jag fick 20/21, svarade fel på hastighetsgränsen på motorväg, får hoppas att jag inte gör samma på uppkörningen sedan.

Nu ska jag ut och köra, tut tut!

Tweet or Like

Comments { 0 }

De ohämmade känsloyttringarna som fotboll utlöser

Jag kom just från en sportbar där matchen Sverige-Tyskland visades. Någon gång efter 3/4 av matchen reflekterade jag över hur lugnt det var i restaurangen, för att vara en sports bar, och att det faktiskt gick att prata med varandra (stod då 3-0 till Tyskland). Trevligt, tyckte jag, och tänkte att sport är rätt ok i alla fall. Sedan gjorde Sverige sitt första mål. Hjälp! 

Jag blir lite fascinerad av de där enorma känsloyttringarna som sport utlöser.

Vi nordbor är så sansade annars i våra reaktioner. Om vi får drömjobbet, en nära vän berättar att de ska ha barn, en drömresa är bokad så säger man ”Nej men vad roligt, verkligen kul!” Kanske lägger på ett ”Iiiiii!” och knyter händerna i axelhöjd och vickar dem upp och ned för att visa hur överväldigad man är (så länge det inte stör någon). När en person vi aldrig har träffat sparkar in en boll in i ett nät, sett på TV, så skriker ”vi” ohämmat ut vår glädje i ett unisont vansinnesvrål JAAAAAAAAH! Under en fotbollsmatch släpper vi ut hela känsloregistret med förhoppning, besvikelse, ilska och lycka. Normalt blyga personer stämmer upp i en allsång som går ut på att sjunga högre än alla andra (högre än både bordsgrannar och verkliga grannar).

Jag har alltid haft lite svårt att förstå hur man kan lägga så mycket energi, tid och pengar som många gör på en aktivitet som man själv inte utövar (alla skulle ju kunna spela fotboll, det är inte som någon extremsport där man hisnar över att någon i överhuvud taget gör det) över hälften av personerna i baren har säkert inte spelat fotboll sedan skolgymnastiken. I en gammal låda hos pappa hittade jag tidningsutklipp på fotbollslegender som Bosse Larsson, tillsammans med bilder på min mamma 22 år, sparade med samma omsorg. (Nu spelade pappa i ju för sig fotboll i många år och identifierade sig säkert som en elitspelare fortfarande när han som 65 satt i soffan och kommenterade spelarnas teknik).

Hur kan lite fotboll ta en sådan stor plats?

Jag inser att intresset egentligen inte kretsar ring aktiviteten i sig, fotbollen, utan kring engagemanget kring sporten – att vara ett fotbollsfan/supporter – och inte konsten som sådan. Deltagare delar procedurer och ceremonier kring sin konsumtion av sport och beter sig efter ett visst mönster. Jag gissar att fotbollen blir en kanal för gemenskap och samhörighet. För vissa så stark att man identifierar sig med den, somliga mer än sitt yrke där. I mötet via sporten, fotbollen, är alla lika och titlar/sociala status försvinner och man samlas kring det gemensamma intresset. Folk möts över bord, barer och sociala gränser. Alla kan beteendekoden. Barriärerna är små.

Är fotbollen ett symptom på att vi har för lite gemenskap i samhället? Vi behöver inte jobba i ”lag” längre. Vi samlas inte kring kyrkan. Vi tror mer på Zlatan än på gud. Alla sköter sitt. Bara lite tankar under promenaden hem.

 

Tweet or Like

Comments { 0 }

Spökskåp på Liljeholmskajen

Någon har ställt (dumpat eller placerat, det är oklart) ett skåp på vår innergård. Det har stått där i över ett halvår nu. Det lustiga är att varje kväll så tänds skåpet. Och så står det där och lyser i mörkret. Och ingen tycker att det är något konstigt med det.

September 2011                                                 Februari 2012

 

 

 

 

 

 

 

Tweet or Like

Comments { 2 }

Det lovar gott för kvällens ”dress up cocktail party mad men style”

Det piffas och puffas inför kvällens cocktail party ”MadMen Style”. Jag har rotat fram mina ärtgröna puppor, med matchande klänning. Kan inte gå i dem, men den som vill vara fin.. får stå i baren och se snygg ut. Tills de andra inte märker någon skillnad, då åker de nog av.

Det här lovar gott:

……Och så blev det. Fast Peter får bakläxa på outfiten.

Tweet or Like

Comments { 0 }

Should it say ”WARNING Shoking hazard” or ”WARNING anorectic hazard” on the Barbie doll package?

A photo taken in a toy store led to 367 additional shares and tons of angry comments and swearing today. It is a photo taken of a doll with extreamly skinny legs.

There is a sign on the package. Does it say ”WARNING Shoking hazard” or ”WARNING anorectic hazard”? Or what should it say?

Perhaps these dolls should come with a warning text, ”may cause serious eating disorder and faulty view of the female body..”

People seeing the photo on Facebook react and can hardly believe it’s true. Many blames the store for being unethical. Others blame our society, wondering where the world is heading.

The picture reminded me of a conversation I had with a friend last week. Jenny had posted a picture of some old barbie dolls on her wall with the text: ”Two of these are (at least) 25 years old, one is new – guess which one is new!”

The post was followed by wild guesses and assumptions, with lots of engagement from Jenny’s friends. Foremost the makeup but also the face shape made me guess that the middle was new, after changing my vote a few times. 🙂

Today, after I shared the image abowe, Jenny stripped the barbies for us (and added a Daisy to the collection – to the right) Here they are. The pale one is the new, the two on her sides are from the eighties.

Barbie seems to have been on a strict diet the last 20 years. Not only the legs are thinner, also the arms and face. And her neck is longer. Perhaps its a mutation from all the shopping she has done. Perhaps it’s not useful, or even fare, to blame one store or chain in Sweden, but you have to start somewhere. I wonder if Barnens Hus has monitoring for Facebook mentions, and in that case what they will do about this tomorrow.

 

Tweet or Like

Comments { 4 }