Här sitter jag… det är jag som sitter här

Andra klassen i meditation.

Passet är varvat med teori och praktik. Övningarna går mycket bättre denna gång. Jag har valt en bättre plats där jag känner mig bekväm. Yoga Nidra och meditation. Det känns bra. Jag är nöjd med att jag kan sitta still även om jag inte riktigt har kläm på övningarna, tänker att det ger med sig med tiden. Vi övar oss i medvetenhet ”Här sitter jag och känner X, det är jag som sitter här och känner X”, typ. Vi får övningen i hemläxa.

Så var det det här med kursreglerna.. Vi är betydligt mer förberedda denna gång, fast beslutna om att ”göra rätt”. Vi kommer i god tid! Så tidigt att min väninna hinner måla om naglarna innan klassen börjar. Vi kommer in i salen i ett moln av nagellack och aceton. Attans! Vi försöker se så snälla och yogamässig ut som vi bara kan så att ingen ska lokalisera doften. Vänninans spretande fingrar avslöjar oss eventuellt. I den korta pausen måste min vän kolla om hon fått svar på ett sms. Hon ska alltså egentligen inte använda mobilen utan bara snabbt kolla om hon fått svar, det är skillnad. Hon fastnar i mobilen. Yogainstruktören tittar på min vän, som tittar på mobilen. Så sitter de ett tag. Sedan börjar klassen igen.

Tid till hemövningar

Kursen består av passen och av hemmaövningar där emellan. De ska genomföras varje dag, 30 min om dagen. Det blir ganska intensivt. Det är svårt att hitta och reservera tid. Instruktören motiverar mig med att i längden vinner jag mycket mer tid än vad meditationen tar. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen är tydligen bra. Alternativt när man kommer hem från jobbet eller innan träning. Jag funderar på hur jag ska klämma in hemövningarna i schemat. Jag går oftast direkt till träning och efter är jag vrålhungrig. Man ska inte meditera mätt. På sats är det svårt att hitta rum och ro, om man inte mediterar i romaskinen ;). Det får nog bli på morgonen ändå, hej då älskade snooz, vi skulle ju ändå inte ses mer!

Var ska detta sluta!?

För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle gå en kurs i meditation. Det lät för flummigt för mig. Poweryoga kanske, på sin höjd, för ökad styrka, balans och smidighet. Sedan dess har jag läst mer om hur hjärnan fungerar och blivit nyfiken. Nu känns det inte så flummigt längre, mer vetenskapligt. Eller så är det jag själv som förändras..

I lördags hade jag huvudvärk. Jag tog en alvedon och inspirerad av yogapositioner jag just läst om tänkte jag att om jag ställer mig på huvudet och liksom låter blodet strömma genom huvudet så kanske alvedonen verkar snabbare. Jag ställer mig på huvudet. Hur var det nu… Medveten om värken. Det gör ont. Acceptera den. Ja, det gör ont, det kommer nog att göra det ett tag. Lokalisera värken. Det är i huvudet det gör ont. Nu börjar det även göra ont huvudet. Fyll sinnet med information. Här står jag på huvudet på min yogamatta och har ont i huvudet. Det är i huvudet det gör ont och nu också på huvudet. Det är jag som står här på huvudet.. Vänta nu, står jag verkligen på huvudet!?

Skamset slänger jag ett öga genom fönstret så att inte grannarna står och pekar, byter snabbt om och går till gymmet. Huvudvärken glömde jag helt bort.

Session ett.
Tidigare inlägg.

Tweet or Like

About Pernilla

Digital PR Strategist with a passion for communications, carnival samba, travelling and outdoor adventures. Aiming to make every day colorful!

, , ,

No comments yet.

Kommentera