Journalisten gör pr & informatören skriver debattartiklar – kan vi lära av varandra?

Igår fick jag en snabbvisit i journalistikens värld, på knytkonferensen Trollen och rollen (#Trollenorollen). Konferensen anordnades av några eldsjälar inom media och journalistik.

Själv jobbar jag med PR, ”den andra sidan”, men min organisation befinner sig med en fot på vardera sida, med en tjänst för kommunikatörer och journalister. Det är ibland svårt när grupperna drar åt olika håll, och vi hamnar i någon form av ofrivillig split i strävan att tillfredsställa bådas behov av informationsutbyte med varandra.

Jag tror att både journalister och pr-aktörer skulle ha nytta av att öka förståelsen för varandras arbete. Att lära av varandra.

I en diskussion om hur journalistens arbetsbeskrivning förändrats genom åren, samt nya satsningar som görs på publikdialog, slogs jag av att våra arbeten faktiskt inte är så olika, trots allt. 

Anna Lindberg, chef för NTM Nyhetsbyrå och TV-produktion, beskrev hur journalistrollen utvecklats sedan 60-talet:

  • Gå åstad, träffa människor och skriva artiklar i tidningen
  • Gå åstad, träffa människor och skriva artiklar i tidningen + redigera materialet
  • Gå åstad, träffa människor och skriva artiklar i tidningen + redigera materialet + fota

Och så fortsätter att byggas på fram till idag:

  • Gå åstad, träffa människor och skriva artiklar i tidningen + redigera materialet + fota + publicera på webben, använda cms + filma + redigera film + skriva kortversion för webb + lång version för print + uppdatera Facebooksida + ta hand om kommentarer + Twittra, helst i ditt eget namn och ha koll på Twitter gärna hela dagen + använda Flipboard på ipad + engagera dig gärna och håll dig uppdaterad på webben hela dagen + skriva krönika.

Enligt Anna handlar det om en teknikutveckling. Men hon menar att publiceringskanalerna är inte det viktigaste, utan hjärtat. Att man jobbar för läsarna och att det handlar om att ”kavla upp ärmarna och träffa folk”. Hon vill sammanfatta det som att kärnan i yrket som journalist är att träffa människor och nätverka – oavsett var –  och att publicera sitt innehåll på olika ställen – men tekniken runt omkring måste utvecklas så att man kan hantera den.

Informatörsrollen/pr-rollen, har haft en liknande utveckling . Från att träffa journalister och skriva pressreleaser så kräver rollen idag en bredare kompetens och mer teknisk förståelse.

  • Träffa människor, skriva pressreleaser och nyheter som både attraherar journalister och konsumenter direkt. Skriva för webb. Uppdatera hemsida, använda cms. Fota, filma, redigera, göra screencasts och demos. Skriva för sökmotoroptimering/Google – men utan att förlora nyhetsvärde. Hantera och ta fram innehåll för ett social media newsroom och blogg. Uppdatera Facebooksida, ta hand om kommentarer, skapa sociala medie-kampanjer. Twittra, helst i ditt eget namn och i företagets namn – och gärna dygnet runt. Använda ipad & iphone, bevaka rss och engagera dig gärna och håll dig uppdaterad på webben. Skriv debattartiklar och gästblogginlägg. Bli kompis med alla kunder och journalister på Facebook. Mediebevaka allt som sägs om ditt företag, anställda och intressefrågor, ha gärna också koll på vad alla anställda säger i sociala medier och engagera alla andra i organisationen att använda sociala medier.

Kärnan i yrket som pr-kommunikatör är att bygga relationer med inflytesrika personer – oavsett var. Samt att producera material och se till att få sitt innehåll publicerat, att själv publicera det och föra dialog på olika ställen. Kommunikationskanalerna är viktiga. Och vi lär oss att hantera tekniken alternativt tar stöd av vår byrå eller webb-avdelning. Vad vi är ovana med är story telling.

Publikdialog – eller public relations? – Jonas Edlund, kanalchef Sveriges Radio P4 Örebro, berättade om ett projekt för att öka publikdialogen i Örebro, med fokus på sociala medier som verktyg. Målet är i slutändan, att skapa större exponering för nyheterna, som jag förstod det. Det har b.a. handlat om att identifiera dagens snackis  – träffa personer att intervjua dem – göra en nyhet på det – och sedan återberätta resultatet för alla de personer som involverats. Att man återkommunicerar på det sättet till sin publik gör också att de i sin tur sprider nyheten till sina nätverk. Facebook har blivit ett viktigt verktyg och verkar vara det som verkligen fungerar för att få en nyhet att slå igenom.

Det låter ju väldigt likt mitt jobb som pr-kommunikatör, tänker jag, och vill höra mer i förhoppning om att kunna applicera det i mitt eget arbete. Jag frågar hur man mäter responsen och dialogen i sociala medier, speciellt som journalister ofta använder personliga konton och i regel är projektanställda under kortare tid. Jonas svarar att man inte är riktigt hemma när det gäller att mäta effekt av satsningar på publikdialog. Det känns tyvärr också bekant i mina kommunikatörsöron, men här kanske företagssidan kommit en bit längre.

Min slutsats är, att öven om våra spelplaner skiljer sig mycket, så blir våra arbetssätt och arbetsverktyg allt mer lika. Och medan företagen behöver bli bättre på story telling och redaktionsplaner så behöver mediehusen bli bättre på att hantera tekniken kring sociala medier – så låt oss lära av varandra!

Jag minns en bra dragning av Daniel Kjellsson, där han säger att det inte räcker med att bara skapa bra innehåll, det innebär att man gjort max 60% av jobbet. Läsarna måste också hitta till materialet och de gör de inte automatiskt. Varje artikel behöver sin egen marknadsplan! Så kanske fler journalister skulle jobba.

Tweet or Like

About Pernilla

Digital PR Strategist with a passion for communications, carnival samba, travelling and outdoor adventures. Aiming to make every day colorful!

, , ,

No comments yet.

Kommentera