Trollen och sponsorrollen

Min arbetsgivare sponsrade en ideell journalistkonferens idag. På konferensens Facebookgrupp uppstod en diskussion om ifall det är korrekt att låta företag sponsra den typen av event. 

Frågan grundades i att ett företag skulle sponsra med snacks, och det fanns en fundering med anledning företagets anknytning till en rörelse som just nu är föremål för medial granskning. Skulle sponsringen kunna uppfattas som en indirekt muta?

Nu råkar jag veta att företaget i fråga gärna och ofta sponsrar olika typer av events med sina snacks-prudukter, för det är så de jobbar med marknadsföring helt enkelt. Men nu blev det inget av med det.
Själva sponsrade vi gladeligen, och köpte rosa bubbel och choklad för den anspråkslösa slant vi tjatat till oss från marknadschefen. Anledningen att vi sponsrar var att ämnet för konferensen liksom deltagarna intresserar oss, personligen. Min kollega är också en av initiativtagarna till träffen. Vårt företag erbjuder en kostnadsfri service för journalister, en oberoende plattform för nyhetsuppslag och källor. Vi har följdaktligen varken intresse eller vinning av att påverka eller färga innehållet i deltagarnas journalistiska alster, i tidningar, TV-program, radio, eller bloggar. För oss gör det detsamma vad ni skriver eller om vem.

Fast tyckte ni att skumpan smakade gott, så skulle det vara roligt om ni fortsättningsvis ville avsluta era alster med: ”inspirationen till den här artikeln/inslaget fick jag från ett pressmeddelande på mynewsdesk”. 😉
Tack för en mycket givande dag!

Tweet or Like

About Pernilla

Digital PR Strategist with a passion for communications, carnival samba, travelling and outdoor adventures. Aiming to make every day colorful!

, , , ,

No comments yet.

Kommentera